Göteborgsposten – 26 mars 1861, sida 2

jmuntrades måltiden af något skratt eller muntert infall. Allt hvad man kunde göra var att undvika hvarje smärtsam hänsyftning, som skulle ha åter rifvit upp de nyss blödande sår, hvar och en bar i sitt hjerta; men om läpparne förblefvo stumma, talade i stället ögonen sorgens dystra språk. Ofta granskade en sorgsen blick bordet, och på samma gång han räknade dem som voro närvarande, räknade han äfven dem som fattades! Då framträngde en suck ur ett beklämdt bröst och ett ansigte vände sig bort, för att dölja de tårar, som runno utför dess kinder. Efter qvällsvarden gick man in i rådsherrens rum. Han öppnade då någon andaktsbok och sökte i en from läsning, ej någon tröst för sina sorger, iutan ny styrka att kunna motstå den förtviflan, som sönderslet hans själ. Hr de Niorres tillät, under dessa stunder, jibland sina nidcer att lemna rummet och uppmanade dem att gå ned och promera i trädgården. Det var under en af dessa promenader vi i I presenterade de båda flickorna för läsaren. Den afton, som följde på de olika scener vi Iboskritvit och under det hrr de Renneville och dHerbois i Mahurec8 närvaro uppgjorde sin en;leveringsplan, otåligt afvaktande timmen för det af Blanche och Lonore utlofvade mötet, voro hr