Göteborgsposten – 22 mars 1861, sida 2

äfven der han med satiren gisslar som skarIpast, andas dock något så godt och rent. Läs bara ,,Snögubben, som så stolt skryter för bandhunden om att hon deruppe (solen) springer sin väg, blott han ser skarpt på henne; han blir förälskad i kakelugnen med Jdess flammande ögon; man tycker det är underligt, då han är kall och styf och frodas som bäst, ju bistrare vintern är, och hon deremot är sjelfva värmen; men man skall ej skåda hund efier håren: snögubben har i sig en gammal qvastkäpp, med hvilken man förut rört om i kakelugnselden, och det är detta hans innersta, som uppväckt hans böjelse. Men vårsolen rinner upp och han sjelf rinner bort ... veg! veg! skällde bandhunden. Han kunde förälska sig i?kakelugnen, men han kunde ej stå stel och styf mot solen, fastän han visade henne tänderna, ,ty munnen bestod af ett stycke af en gammal reffsa,: och derför hade han tänder. Det ligger en rörande allegori i denna , historia, som är af fängslande skönhet och sanning. — , Torndyfveln åter är ett annat litet mästerstycke, hvilket vi utan tvekan sätta bland det bästa den älsklige sagoberättaren lemnat. Hans penna har ej trubbats af åren, humorn är lika lekande och endast mera skärpt. ,Torndyfveln är en inbilsk gargon, som tror att allt är inrättadt för hans skull; ja, kejsarens lithäst har fått guldsko, blott för det han skulle rida honom, tror han. Men intet förnekar sin natur, och hvar hr torndytveln än spatserar hän på sina långa färder, håller han sig dock helst till — göndseln. Naturens herrligaste scenerier ega för honom intet värde, han saknar der gödseln, och när han hamnar i ett rikt orangeri, der alla zoner utbreda sina praktfullaste blommor för honom, fröjdas han blott öfver — den feta gödseln derstädes. Vi vilja ej gå läsaren i förväg, utan rekommendera det lilla häftet på det varmaste. Dock hänvisa vi till dagens följetong, der vi inryckt ett af de 7 stycken boken innehåller. Detta är ej någon egentlig saga, utan mera en bit didaktik, dock bland det bäst skrifna vi i den vägen läst. Det är dessutom ett slags svar på en af dagens frågor, och derföre af ytterligare intresse. I kgl. cirkulär af d. 22 sistl. Februari till samtlige domkapitlen har K. M:t förordnat, att, då i någon församling en ordinarie prestlägenhet finnes, vid hvilken samtlige löneförmånerna efter anställd noggrann beräkning, icke uppgå till 1,000 rdr rmt, bör vederbörande kontraktsprost, så snart ske kan, på i behörig ordning utlyst sockenstämma med församlingen i kronooch konsistoriiombuds närvaro, söka åvägabringa öfverenskommelse om lönens förhöjande till nöjaktigt belopp; och skall en sådan öfverenskommelse, derest densamma af K. M:t blir stadfästad, tjena till efterrättelse till dess allmän reglering at presterskapets löner inom det pastorat, hvartill den ifrågavarande lägenheten hör, blifvit uppgjord och tillämpad. Danska frågan. Vid tyska förbundsdagens sammanträde i Frankfurt d. 16 förklarade Danmarks representant: att det, tillfölje af de holsteinska ständernas betänkligheter mot en gemensam representation för monarkien, hade blifvit omöjligt genast komma öfverens om en helstatstörfattning. I de förslager, som förelagts holsteinska ständerna, hade Danmark gått så långt, som statsstyrelsens orubbade gång tilläte, och det hoppades, att dessa förslager, vid hvilka förbundsförsamlingens anmärkningar tagits i betraktande, skulle framkalla åtminstone en provisorisk ordning. Representanten förbehöll sig, att få lemna vidare meddelande vid holsteinska ständerförsamlingens afslutande. Förklaringen hänvisades till de förenade utskotten. — Danska riksrådet skall inkallas till slutet af April månad. Landtbruksakademien hade d. 16 d:s sammankomst, vid hvilken till ledamöter i akademien invaldes: generalkonsuln Letterstedt, häradshöfd. C. A. Trolle, frih. O. Åkerhjelm, brukspatronen OC. Östberg, direktören Hjalmar Kylberg, possessionaten P. M. Ekman, grefve L. af Ugolas samt frih. Jules Stiern