Göteborgsposten – 22 mars 1861, sida 1

— er der det finnes fullt upp mnd konstskatter och rococ0. Den grekiska tragedien och det romerska lustspelet stå der mejslade i marmor; nationernas folkvisor hänga som torkade växter på väggen, en kyss på dem och de svälla fram i friskhet och doft. Hon är ombrusad i eviga accorder af Beethovens, Glucks, Mozarts och alla de stora mästarnes tankar i toner. På bokhyllan äro uppställda så många, som på sin tid voro odödliga, och der är god plats för många andra, hvilkas namn vi böra klinga genom odödlighetens telegraftråd, men hvilka dö bort med telegrammet. Hon har läst grufligt mycket, alltför mycket, hon är ju född i vår tid, mycket måste åter glömmas och sånggudinnan skall förstå att glömma. Hon tänker icke på sin sång, som skall lefva fram i ett nytt årtusende såsom Mosess dikter lefva och Bidpais guldkrönta fabel om räfvens list och lycka. Hon tänker icke på sin sändning, sin höga framtid, hon leker ännu, under det nationers kamp skakar luften och sätter klangfigurer af fjäderpennor och kanoner kors och tvärs, runor hvilka äro svåra att tyda. Hon bär Garzbaldi-batt, läser emellanåt sin sin Shakspeare och tänker ett ögonblick, han kan ännu uppföras när jag blifver stor! Calderon hvile i sina verks sarkophag, med berömmets