Hotel Niorres?). Berättelse från första franska Revolutionen. (Öfversättning). — Ah! svarade Lonore med en värme, som hon ej kunde undertrycka, vi skulle ha varit orsaken till er död!... klostret skulle då ba blifvit vår enda tillflykt, icke sannt, Blanche? — Gud har räddat våra kroppar, må hans englar nu rädda våra själar, tillade markisen, ty vi älska er. Markisen hade sagt sannt. De båda ädlingarne kände i djupet af sina hjertan fröen till en af dessa mäktiga passioner, hvilka ingenting kan utrota och tiden endast öka. Alltifrån denna stund hade, såsom vi nämnt, en fullkomlig förändring försiggått med de unga officerarnes seder och vanor. Deras högsta glädje var att tillbringa några ögonblick hos dem de älskade, deras enda hopp var en hastig förening, hvilken kunde gifva sin helgd åt denna kärlek, som födts af en god handling och ett stort bevis på mod. Då biskopen märkte de båda unga männens 9) Forts. från N:o 1—66,