Göteborgsposten – 15 mars 1861, sida 3

rande stund skulle ett uppror kunna tillintetgöra våra rättvisaste toörhoppningar. Vi hysa den öfvertygelsen, att ingen skall betvifla de patriotiska känslor, som tifva oss vid uttalandet af denna varning. Klapka. Tärr. Vid italienska senatens session d. 5 mars har justitieministern bl. a. framlagt ett lagutkast angående upphäfvandet af fideikomissrätten i Lombardiet, Neapel och Toskana. — En praktfull italiensk ambassad, bestående af tio personer, skall begifva sig till Persiens hufvudstad, för att frambära hos schaken af Persien Italiens tacksamhet för de sympatier han uttalat för italienska revolutionen, genom att för några månader sedan tillsända Viktor Emanuel sin Soloch Lejonorden. Man vill, att det nya konungariket Italiens ambassad skal vara i allo värdig det frigjorda folk, som af sänder den. Man har derföre voterat i om: kostnader för densamma en summa af 300,00t francs. Vi skola säkerligen snart ha i våra hän der den nye amerikanske presidenten, hi Lincolns program. Motpresidentens åter, d v. s. presidentens för sydstaterna, är oss re dan nu bekant. Till andan i detsamma kar slutas af följande korta utdrag: ,Vår nuvarande ställning, till hvilken ännu al drig något folks nistoria kunnat uppvisa ett mot stycke, förverkligar den amerikanska grundtanken att regeringar bero af de regerades vilja och at hvarje folk har rättighet att ändra sin regering, on denna står i strid mot dess grundändamål. Det för klarade unionsfördraget, hvarifrån vi lösryckt oss bestod i att bilda en rättsstat, att sörja för lugnet upprätthållande in i landet och för försvarsmedel ut åt, att befordra den allmänna välfärden, att försäkr: oss och våra efterkommande om tredens välsignelser Men då, enligt de staters omdöme som utgöra vår förbund, den forna unionen ej längre motsvarat nämn de ändamål, har upplösningen at denna union be slutats genom ett tredligt åberopande af den hemli ga omröstningsrätten. Dermed är rätten till 1774 ärs oberoende-förklaring bevarad; ty öfver bandet varaktighet kan endast hvarje enskilt stat för sij döma. Ett nytt förbund har kommit till stånd; me; hvarje enskilt stat har bibehållit sir gamla regering och hvarken den personliga eller egendomsrätten ha blifvit kränkt. Emellan oss och amerikanska nnionens nordli ga stater gifvas blott tå orsaker till afund. Ömsesi diga intressen skola snarare inbjuda till vänskaplig förbindelser. Ow det oaktadt lidelse eller herrsklyst nad skulle afficiera de nordliga staternas sunda för stånd eller uppigga deras äregirighet, så måste göra oss beredda på det yttersta och försvara vå ställning med svärdet. Icke af fritt val, utan tvung na, hafva vi beslutat oss för söndringen. Det är vä innerliga önskan, att i lugn få genomföra denna, mej det är äfven vårt tasta beslut att med vapen för svara den mot hvarje angrepp. Under vanliga för hållanden skall milisen räcka till att försvara kon federationen; men nu synes det vara rådligt, att or ganisera en väl inöfvad och diseiplinerad arme; dess likes en flotta till skyddande af våra hamnar oc handelsfartyg. Detta tal låter ej så lidelsefullt som mång måhända föreställt sig. Södern söker vält ansvaret för unionens söndring från sig p nordens skuldror. Detta försök skall doc enl. all sannolikhet icke lyckas; ty en sva fläck kan aldrig södra förbundet utplån ur sin vapensköld: negerslafveriet, och er dast dettas bibehållande är för den öfrig verlden tillräcklig orsak, att ej önska fran gång åt sydstaternas förhafvande.