Göteborgsposten – 13 mars 1861, sida 1

fula vanor... Tror ni jag skulle varit nog dum, att beröfva mig denna handling, som ensam är värd en hel förmögenhet? Då känner ni mig icke ? Grefven betraktade med förfärande blickar sin interlokutör. — Låt mig fortsätta, återtog Saint-Jean. Ni skall genast erhålla en fullständig förklaring. Jag har sagt er, hvem ni var. Det återstår mig nu, att påminna er om, hvem ni är. Ah, ni har en förträfflig ställning, hr grefve. Ni är en hertigs gunstling, ni har vetat att ställa er särdeles väl med cn mäktig prins. Grefve de Sommes är kortligen hans höghet hertigens af Chartres sällskapsbroder i alla utsväfningar. Det är icke allt! hr grefven är här och bar kastat sina ögon på den sköna markisinnan dHorbigny. 200,000 livres ränta i hemgift! en skön affär, min själ! Markisinnan låter fånga sig, allt går bra, då, i detsamma man minst väntar sig det, en liten enfaldig flicka tager sig den friheten dö i Saint-Nazaire och för med sig i grafven sin sköna mors solidaste behag. Man kunde ju rentaf förtvifla, hr grefve ? Lyckligtvis var Bamboulå tillstädes. (Forts.)