Göteborgsposten – 13 mars 1861, sida 1

este Theodor Mäiägge. Den 18 Febr. innevarande år afled i Berlin den ätven hos oss bekanta novellisten och romantörfattaren Theodor Mugge. Han var född d. 8 Nov. 1806 i samma stad, der han dog. Han slog sig först på handeln, men blef sedan krigare, samt beslöt att bege sig till Peru, för att under Bolivar strida för de spanska koloniernas frihet. Då han under sin resa dit ankom till London, fick han dock höra, att spaniorerna redan blifvit fördritna från södra Amerika, och hans plan blef derigenom tillintetgjord. Åtskilliga andra framtidsplaner, som han derefter sökte att realisera, lyckades icke för honom, och han vände slutligen öfver Paris tillbaka till Berlin, der han begynte att studera naturveteuskaperna, historia och fllosofi, för att sedermera kunna erhålla en anställning vid universitetet derstädes. Han skref under tiden i åtskilliga tidskrifter, och då de revolutionära rörelserna år 1830 utbröto i Europa, utgaf han tvenne politiska brochyrer. Dessa skritters utgilvande kostade censorn, som meddelat tillåtelse till deras tryckning, embetet och Migge sjeit all utsigt att få anställning i statens tjenst. Nu slog han sig uteslutande på skriftställeri och satte sig i förbindelse med flera politiska journaler samt med Zeitupg fur die elegante Welt, samt råkade derigenom i mångtaldiga trakasserier med censuren och den preussiska byråkratien, som don tiden stod i sitt högsta flor. I större kretsar blef han dock mest bekant genom sin belletbristiska verksamhet, hvilken han påbegynt redan på tjugutalet, och hvilken han sedan tortsatlte ända till sin död. Derigenom förskaffade han sig ett erkändt, om också icke stort namn, och gjorde sig i synnerhet omtyckt at den publik, som lefver på lånebiblioteker. Hans första arbete i denna väg var Bilder ur lilvet, hvilken utgafs år 1829, och sedermera arbeta: de han flitigt i belletristiska tidskrifter och kalendrar. Sedan år 1850 utgaf han kalendern Vielliebehen samt redigerade älven samtidigt följetongen i den nya tidningen National-Zeitung; senare begynte han ätven att utgilva resebeskrifningar frän sina resor, såsom Skizzen aus Norden, Streifzuge in Schleswig-Holstein samt die Schweiz. Af hans större romaner höra Toussaint, hvars händelse försiggår på Antillerna, och die Vendeerin till hans tidigaste. Till hans senare höra Afraja och Erik Randal samt Leben und Lieben in Norwegen, i hvilka han förlagt scenen till norden. Den flitiga och uppfinningsrika författarens sista roman var Der Prophet, och ännu åtta dagar före hans död uppfördes för första gången ett nytt teaterstycke af honom: Neues Leben, på Thaliateatern i Hamburg. — Straxt ifrån början af sin belletristiska bana höll han sig temligen på den stora stråkväg, som blifvit upptrampad af Tromlitz, van der Velde och andra den dåvarande romanlitteraturens koryfer; och i hufvudsaken vek han icke ifrån densamma under sin vidare fortgång, ehuru ER