Göteborgsposten – 12 mars 1861, sida 1

mindre förmögen af onödig grymhet eller ens ändamålslös stränghet än han; men ingen skulle heller mindre än han skygga tillbaka för en handling af nödvändig stränghet, för att upprätthålla disciplinen, eller från en kraftåtgärd, hvilken mer eller mindre lätt kan åstadkomma en önskad framgång. — Alla, såväl de allvarliga, som de mildare dragen i havs karakter hafva haft fullt tillfälle att framträda under den nu afslutade belägringens mångfaldiga olika förhållanden. Han hade att göra med en fiende, som af naturen ämnades, och genom händelsernas gång skall förvandlas till en broder; han hade att så mycket som möjligt från ett patriotiskt krig borttaga de fasor, som åtfölja en inbördes strid; han hade att bekämpa alla sina omedelbara motståndares knep och talskheter; han hade att menagera en hal och herrsklysten bundsförvandts egensinniga och misstänksamma känslighet, samt att motstå mer eller mindre öppet fiendtliga makters fordringar; han hade att hålla räkning med den skiftande kameleont, som kallas för Europas allmänna opinion. Han hade att göra allt detta samt att på samma gång fullgöra sin omedelbara uppgift, att er. öfra, ätt eröfra snabbt och att eröfra fullstän digt Den af de neapolitanska generalerna — deras kungliga öfverbefälhafvare Frans II icke undantagen — visade trolösheten och lögnaktiga fräckheten bildar en slående kontrast med det undseende och den hygglighet, men på samma gång bestämdhet, hvarmed de belägrandes chef bemötte och tillbakavisade deras svek. I mensklighetens namn vände de förra sig jemnt och ständigt till honom med begäran om några dagars uppskof för att begrafva de döda och taga vård om de sårade o. s. v. Han biföll deras anhållan blott på det vilkor, att brechen skulle lemnas i oförändradt skick. Han gick tillochmed så långt, att han sände dem is, blodiglar och andra läkemedel, som de behöfde, och de vedergällde hans tålighet och ådelmod med onyttiga bemödanden att fylla öppningarne i sina krossade murar. Tillochmed då staden och fästningen voro förvandlade nästan blott till den hög af ruiner, som den nu utgör, anhöll konungen, som lät hissa den hvita flaggan, om ett fjorton dagars stillestånd för att underhandla om kapitulationsvilkor, men den försigtige och derföre stränge läkaren lät då mera icke leka med sig, utan ville fortsätta med sin helsosamma operation; och bombarderingen fortfor under det underhandlingarne pågingo, och det sista skottet lossades på samma gång, som parlamentärerna tecknade de sista penndragen med hvilka kapitulationen underskrefs.