Göteborgsposten – 11 mars 1861, sida 2

Saint-Jean fortsatte sin gång. Bamboulå gick en stund omkring i biribisalen, hvarefter han nästan obemärkt uppnådde dörren, som förde till trappan. Der stannade han ett ögonblick, såg sig med en snabb blick omkring och sedan han väl öfvertygat sig om att ingen spionerade på honom, skyndade han upp till öfra våningen, i stället för att gå ut ur spelhuset. I ett par språng var han uppför trappan, Han möttes nu af en liten på glänt stående dörr, hvilken han stötte upp, hvarefter han gick in i ett svagt upplyst rum. Här stod nära dörren en ung och vacker qvinna, hvars matta drag och vissnade hy dock förrådde en för tidig ålderdom. -— Har ni vunnit? sade hon och stängde igen dörren. — Naturligtvis, svarade Bamboult. — Mycket? — Tusen louis. — Den unga qvinnan räckte fram sin lilla hand, i hvilken Bamboulå lade tvenne rullar guld. — Se der är Maillards del! sade han. — Behöfver ni mig? frågade fruntimret. — Nej. Är han derinne? — Ja. — Gå då! (Forts.)