Göteborgsposten – 11 mars 1861, sida 2

Från Utlandet. De utländska tidningarne fortfara at referera och kommentera prins Napoleon märkliga tal inom franska senaten. I Pari har det väckt så godt som allmän uppstån delse, hvilket är helt naturligt, då det utgö egentligen taladt, det forsta beviset för at Frankrike är på väg, att se sina allmänn angelägenheter åter behandlas på ett åtmin store någorlunda parlamentariskt skick. Tale säljes på alla Paris gator och hvart man går hör man kolpotörerna ropa: Hans höghe prins Napoleons svar till markis de Laroche Jaquelin. Det är uppklistradt på murarn och den ena folkströmmen efter den andr: stannar, för att läsa det. Den halfofficiel: pressens obetingade loford öfver prinsen gifv: talet en yttermera vigt, och det berättas dess utom, med anspråk på full tillförlitlighet, at kejsaren i ett handbref till prinsen mycke varmt lyckönskat honom till den succs hans tal gjort. Kejsaren skall hafva förklarat, at om han icke kunde dela alla de åsigter, son innehöllos i talet, gillade han dock högliger storre delen af de ädla och patriotiske iderna deri. Prinsens svärfar, konung Vik: tor Emanuel, har åfven pr telegraf tillsänd honom ett långt tacksägelsebref för den värma och det mod, hvarmed han förfäktat Italiens sak. En massa framstående personer har besökt prinsen i hans Palais Royal, deribland ministrarne, at hvilka särskildt nämnas Persigny, Rouher och Thouvenel. Talet har spridts kring alla departementer, det har vidare ofversatts på italienska och utdelats i Italien, der det utan tvifvel skall komma att väcka stort uppseende, isynnerhet som det helt oförbehållsamt gillar italienarnes ifrigaste istundan, att erhålla Rom till sin hufvudstad, a, nästan öppet påpekar nödvändigheten deraf, och kastar ötfverbord den italienska fede