Göteborgsposten – 11 mars 1861, sida 1

något framåt, och oafvändt betraktade den lycklige Bamboula. Då denne uppsnappade den på honom riktade blicken, förde han sitt venstra pekfinger till högra ögat och gnuggade sig sakta på ögonlocken. Mannen bakom Chaumette var ej någon annan än Saint-Jean, som nyss lemnat Jean och hans kamrater, under löfte om att följande dag infinna sig i hotel dIlorbigny, för att emottaga Nicolas och Brune, hvilka skulle begifva sig dit, för att sammanträffa med grefven, Bamboulå tog en louis och i stället för att låta den rulla efter slumpen på taflan, såsom han gjort vid sina föregående insatser, lade han den uu direkte på n:o 5. Saint-Jean kastade genast en ecus på samma nummer. Bankören tog upp n:o 7. Det var första gången på hela aftonen, som Bambould förlorade. Detta öfvergifvande af lyckan förorsakade en liflig rörelse bland spelare och åskådare. Bamboula hopsamlade guldet och biljetterna, som lågo framför honom, stoppade penningarne i sina fickor och reste sig upp, för att lemna bordet. -Ilan är rädd! sade somliga. — Han vill hvila sig, sade de andra,