Göteborgsposten – 9 mars 1861, sida 1

och hans unge vän, men de hade framför sig ett par motståndare, för hvilka ordet fruktan var alldeles främmande. Joachim liknade, hänförd som han var af raseri, en ung tiger i hans första strid, och fäktmästaren, som ännu var lugn och litade på sin styrka, understödde honom på det kraftigaste. Fastän de båda männens hållning var fast och beslutsam, kunde det likväl icke gerna hindras, att det öfvervägande antalet skulle öfverflygla tapperheten, då en öppning gjordes i åskådarnes leder och hjelp anlände till de båda modiga. Jean, Michel och Nicolas hade, rasande öfver att se sig bortryckta, slutligen lyckats motstå massans påtryckning. De aflägsnade med vål allt hvad som hindrade dem på deras väg oci rusade ånyo med fördubblade krafter in till sin: båda vänners undsättning. Sakerna fingo genast ett annat utseende Biribisterna sökte, fruktande för denna för stärkning, att draga sig tillbaka. Men i detsamma hördes ett nytt sorl, me af helt olika art, i salen utanför och ett nam lopp på allas läppar. — Bamboula! Bamboulå! upprepade man, — Banken! vi skola spela! skreks rundt omkring de stridande, som för ett ögonblick stod obeslutsamma.