Göteborgsposten – 8 mars 1861, sida 1

Denna konstitution samt riksdagens och komitaternas betydelse varierade under de österrikiska regenterna efter tidstorhållandena Sedan Leopold II:s dagar alltintill 1848 aftog densamma alltmer, och regeringen handlade alltmera egenmäktigt. Två ting betecknade den österrikiska regeringens ötvervigt i Un. gern: förtryckande at protestanterna, hvarul! de toleranta magyarerna icke göra sig skyldiga, samt en imvandring af tyska embetsmän, som förträngde intödingarne tran de högre platserna och villigt hjelpte till att förvandla den nationela och sjelistandiga administrationen till en byråkratisk och absolutistisk samt att sammanblanda den med de öfriga delarnes at Österrike. Hatet till dessa fremmande embetsmän spelar en framstående roll i den ungerska rörelsen. Det var från dessa förhållanden som ungrarne är 1848 sökte aut lösgöra sig. De ville, hvad de också onekligen hade historisk rätt att fordra, Ungerns sjeltständighet 1 lagsuftning och administration, såsom den varit sedan gammalt, och aut det skulle stå 1 en blott personalunion med Österrike, samt sökte att ombilda fortattningen will en konstitutionel monarki efter nyare uders mönster. Detta misslyckades, som kändt, först genom den ställning, som ungrarne i spräkligt och nationelt atseende antogo mut sydslaverne, hvilka derigenom dretvos att under, Jellachich sluta sig — til Österrikiska regeringen och hellre uppgifva sina poliuska rättigheter än att utsalva sig lör forlusten at sin nalionalitet, samt sedan genom Rysslands hjelp. Etter denna rörelses undertryckande införlifvades Ungern är 1851, såsom vi ofvan omnämnt, såsom ett at kronlanden i den då uppgjorda helstatstörfattningen. Ungetär likadana som i Ungern voro forhållandena i Siebenburgen, och etter 1851 blet det äfven, liksom också Kroatien-5lavonien, förvandladt till ett af de omtalade kronlanden. I afseende å de olika landsdelarnes historiska förhållanden och at dem betingade sträfvanden var således den österrikiska helstaten, som 1851 skulle konstitueras till en enhet, af lika så osammanhängande natur, och inneholl lika så många divergerande elementer som i religiöst och nationelt. Inom denna helstat, som hade sitt sammanbällningsband blott i en allt omfattande och allt beherrekande monarkisk suveränitet, fortfor derföre en jäsning. Isynnerhet voro de skilda nationatiteternas medlemmar missnöjda med det törtyskningssystem, som alltjemnt pågick under denna itörfattning, och detta missnoje kombinerade sig med missnöjet mot det absolutistiska regeringssättet och regeringens iförsök att omstörta alla historiska fohällanden. Regeringen var dock för en tid tillräckligt stark att återbålla hyarje utbrott; men då det italienska kriget ödelagt dess tinanser, forsvann äfven helt och hållet den nimbus at makt hos regeringen, som dittills ännu hållit allt tillsamman. HFörgäfves sökte densamma, i synnerhet sedan Kechberg blifvit premier