Göteborgsposten – 7 mars 1861, sida 1

REPARERAS NTE oo om tycktes vilja isolera sig midtibland den stojande hopen. Den ene af dem hade knappast hunnit bli varse Lenoirs agent, förrän han gaf sin interlokutör ett tecken, vred sig om på klacken och aflägsnade sig. Den andre stod med armen lutad mot fönsterkarmen och såg ut i trädgården, som nästan började bli alldeles folktom. Fouquier ställde sig bredvid denne man. De vände båda ryggen åt det inre af salen. — Nå? sade den förste. — Ingenting! -— Hvad! ... följde du honom icke? — Jag kunde cj. — Jag lemnade dig likväl på din post vid gatan Chaume. — Ja, hr Rick; men det inträffade likväl något, som vi icke kunnat förutse. — Hvad då? — Just då jag med spänd blick sett den jag skulle följa gå ut genom lilla porten från hotellet och jag börjad2 smyga mig efter honom, rusade en karl, eom säkerligen stått på lur gömd i något mörkt hörn, på mig och slog till mig. — Såg du honom? — Nej; jag fick ett våldsamt slag i ansigtet och föll omkull! slaget var så hårdt, att jag ej kunde se upp på en stund, och när jag åter