Göteborgsposten – 7 mars 1861, sida 1

kom till besinning, fanns icke en själ mera på gatan. —Dumt! mumlade Rick. Derpå återtog han med hög röst, likväl ej högre än att blott hans interlokutör kunde höra honom : — Du förlorade således din tid! — Det var ej mitt fel, svarade agenten. Hr Rick ryckte otåligt på axlarne. — Hvad gjorde du sedan? återtog han efter en stonds tystnad. — Säker om att jag förlorat spåret, kom jag hit för att underrätta er. Under väntan på er har jag spelat och förlorat, men då jag lemnade biribibordet, blef jag varse Bernards gosse och den unge soldaten, som i förening med studenten svurit att hjelpa färgaren till att återfå sin dotter. --Ah! inföll Rick intresserad, de båda unga männen äro då här? — TI salen nästintill. — Skönt. Har du träffat Jacquet? — da, i qväll. Rick tog upp ur sin ficka en liten aflång anteckningsbok, hvars blad hade en gulaktig färg och ej visade det ringaste tecken till att någonting var skrifvet derå, slet loss ett blad, som han hopvecklade till formen af en fidibus och stack i handen på Fouquier.