Göteborgsposten – 5 mars 1861, sida 2

Från Utlandet. Mars har alltid betraktats såsom den för historien händelsedigraste månaden. Den bär ock sitt namn elter den gamle krigsguden och i denna månad stucko äfven våra törfäder sina drakar ut i sjön för att med dem ila ötver saltan bölja ull vikingatåg på främmande kust. Och ännu i våra dagar är Mars sig lik. Vid denna tid gripas sinnena af lefnadslust och oro, hvilka känslor, då de vakna inom förtryckta folk, ge sig luft i revolutionära utbrott. Må vi skåda oss blott för en stund omkring, så skola vi se, huru vigtiga hvältningar, som just i dessa dagar ega rum. I förrgår skulle ryske cezaren proklamera litegenskapens upphätvande öfver hela det ryska riket, en handling som skall skänka friheten åt ej mindre än 20,000,000 själar. Denna benämning själar, eom förut endast varit en hård ironi, skall hädanefter bli en sanning. Hvilka följderna af detta steg skola bli, är ej godt att på förhand kunna beräkna, men sannolikt skola derpå komma nya och genomgripande reformer äfven i andra riktningar. Den förut litegne skall börja känna sit eget värde: han skall finna, det han ej är en klafbunden träl, på hvars rygg knouten fritt får dansa, efter hans egares nycker, utan en fri individ, en person . . . och såmedelst är vägen öppnad tor en så småningom inträdande konstitutionel ande, hvilken skall en gång ombilda det ryska väldet, slita dess stelnade tormer och låta det inträda, äfven det, på en friare väg. — I går återigen, d. 4 Mars, skulle i Amerika Buchanan lemna ifrån sig sin presidentstaf och gifva den i stället åt Lincoln. Ännu vet man ej med bestämdhet, huruvida Lincoln skall vilja med väpnad styrka motsätta sig de södra staternas söndringlusta eller om han skall låta det ha sin gång. I hvilketdera fallet som helst står dock amerikanska unionen midtför händelser af stor vigt för densamma. — 1 morgon, d. 6 Mars, skall måhända Österrikes öde afgöras: i morgon skola nemligen de olika landtdagarne sammanträda. Och det är utom tvifvel, att Ungerns ställning då skall blifva lystringsordet tör ätven de öfriga provinserna, hvilka nog skola följa Ungerns ledning. De finnas tillochmed som tro, att, om Ungern ej revolterar, skall icke heller Europas fred bli stord i år, ty, tror man, Garibaldi skall ej angripa Venetien, om icke Ungern är beredt att taga Osterrike i flanken. Ungrarnes hållning är dock, enl. senaste underrättelser, afgjordt oppositionel, och den nyutfärdade statgrundlagen (för hvilken vi i går i korthet redogjorde) har framkallat en ofantlig rörelse. Det försäkras från Pesth, att de deputerade skola, om de komma tillsammans enstämmigt protestera mot författningen. Alla partier ha blifvit ense och intaga en passiv hållning. Osterrike står vid randen af sin graf. Vi inregistrera här äfven med glädje ett nytt redan utfördt faktum: nemligen konkordatets upphätvande och klostrens indragning i Södra Italien. Dekretet om det förra börjar: Kovkordaten at 1818 och 1834 samt alla andra konventioner töre och etter dessa data, mellan De Båda Siciliernas forna regering och Romerska hofvet, hafva upphört att ega gällande kraft. Det andra dekretet innehåller i korthet: Alla klosterordnar för båda könen inom neapolitanska provinserna (utom några senare uppräknade) erkännas ej längre. Likaså med domkapitlen, utom de som hafva själavården om hand och förefinnas i städer med en befolkning af öfver 20,000 själar. Prebenden, sacellanier och abbotstift, vid hvilka icke är fästad någon själavård, er