Göteborgsposten – 5 mars 1861, sida 1

— Jag kan låtsa att skicka er, återtog de Niorres, antingen till Brest, der min svägerska bor, eller till Vannes, der min son biskopen bodde. — Riktigt! sade Saint-Jean. Ett af dessa skäl är förträffligt. — Men, fortfor rådsherren, huru kunna lemna er min sonson, utan att de andra tjenarne märka hans frånvaro och ställa denna i samband med er? — Det skulle dock kunna ges ett medel, anmärkte betjenten. — Hvad då för ett? — Om ni, min husbonde, redan i morgon bittida gåfve mig edra befallningar och jag genast reste; i öfvermorgon kan mme de Versac förebära en promenad utåt landet... hon kunde lemna hotellet och taga sina båda barn med sig ... — Och lemna er Louis på vägen, afbröt rådsherren. — Nej! inföll Saint-Jean lifligt. Då måste kusken och betjenten vara med i förtroendet. Men madame kan ju stanna hos någon af sina vänner; ni, min husbonde, infunne er der, toge Louis med er och vände tillbaka till hotellet. Vid nattens inbrott skulle jag förklädd insläppas i trädgården genom den lilla porten, hvartill ni gifvit mig nyckeln. Jag skulle vänta er, min husbonde, och sedan genast lemna Paris. Mme