Göteborgsposten – 4 mars 1861, sida 1

— — — —— — — ömsom göra framsteg och ömsom skrida tillbaka; men på samma sätt, som flodvattnet under allt detta fortfar att stiga, så är äfven mensklighetens utveckling till det bättre, då man se sakerna i stort, under alla dessa skenbara rörelser fram och tillbaka dock i ett beständigt fortsatt tramåtskridande. — Hvarje lyckad liknelse träffar någon viss sida af den sak, som den är ämnad att åskådliggöra, och så är det äfven med denna. Den påpekar et förhållande i mensklighetens utvecklings: gång, som verkligen eger rum, och som framför allt under senaste tider framstått på ewt högst märkbart sätt. Alltsedan detta ärhundrades början har den europeiska menskligheten befunnit sig i en jemn oscillation emellan demokrati och större eller mindre absolutism. Nästan hvarje tidrymd af tio å tolf år har varit utmärkt genom någon allmännare frihetsrörelse samt en derpå följande reaktion Men under alla dessa vexlingar fram och till. baka inom de europeiska folkens tänkesätt visar dock äfven den ytligaste betraktelse, att detsamma likväl alltmer fortgått i demokratisk riktning. Denna dubbla, nästan regelbundna rörelse i mensklighetens utvecklingsgång är så framstående och karakteristisk, att en al Tysklands filosofiska häfdatecknare tillochmed velat uti densamma se en grundlag för hela mensklighetens existens. Utan att behöfva tillskrifva den en sådan betydelse måste man dock erkänna, att den är ett tillräckligt egendomligt fenomen i mensklighetens utveckhngsgång, för att förtjena, att man söker göra sig reda för de orsaker, af hvilka det betingas och bestämmes. Hos alla menniskor finnes det mer eller mindre klara och bestämda föreställningar om begreppen rätt, godt och nyttigt. De kunna vara outredda och dunkla dessa föreställningar, samt osammanhängande och bristfälliga, men de finnes dock, och hurudana de än må vara, så spela de en vigtig roll i verlden, ty det är dem, som menniskorna göra till måttstock för bemödandet af det skeende och till norm för det ideal de eftersträfva för det kommande. Med dessa föreställningar jemföra och uppmäta de verkligheten och det bestående, och befinnes det icke vara fullmåligt, så är det åter till öfverensstämmelse med dessa föreställningar som de söka att ombilda detsamma. Det är dessa föreställningar som utgora den första rörelseimpulsen till alla menniskornas handlingar. Så är det i afseende å allting annat, och så är det äfven i afseende å de politiska förhållandena. Sålänge genom en regering eller statsskick ett törhållande uppehålles, som öfverensstämmer med menniskornas åsigter om det rätta, goda och nyttiga, sålänge äro de nöjda med densamma; men så snart den upphör att göra detta, börja menniskorna helt naturligt att söka att i större eller mindre mon omändra regeringen eller statsskicket. I ett absolutistiskt eller aristokratiskt statsskick måste det förr eller senare inträffa att regeringen icke mera skall styra på ett sätt som öfver