Göteborgsposten – 2 mars 1861, sida 1

gör bäst att stanna nere. Redan ofta ha pe: soner, som från denna branta höjd blick: nedåt, störtat utföre och krossats mot klij porna. ij Löjtnant Malcolm, den första europ sor bestigit Adamsberget, anger den öfversta ytan omfång till 24 fot 1 längd och 74 fot i bred Ifrån denna yta, som är omgifven af en mu; höjer sig en åtta fot hög klippa och i denn är det, som det heliga fotspåret är intryck Buddha eller hvem helst, som efterlemna detsamma måste hafva stått fast på sin fo Fotspåret är 5 fot långt, 24 fot bredt oc väl 2 fot djupt. Presterna hafva för reste hjelpt betydligt till, för att gifva fördjupnin gen i stenen utseendet af en menniskofot De hafva här och der mejslat fördjupningarn till större samt med murbruk ifyllt ihålighe ter, som icke rätt velat passa i stycket. Dei fromma pilgrimen ser icke allt detta, och mar lemnar honom icke heller tid dertill. Ha måste i knäböjande ställning och med blic karne mot marken upprepa de böner, som e prest säger för honom, och så fort han uppfyll denna fromma pligt, genast anträda återvägen — En gyllene ram besatt med flera ädelste nar, bland hvilka skola finnas några äkta, in nefattar , fotspåret. Öfver detsamma står et litet med snideri underligt smyckadt tempel hvars låga tegeltak hvilar på fyra pelare För att templet icke skall bortföras af blåsten har man med kedjor fästat det vid några ne. danföre vexande rhododenron-träd. Pilgrimerna offra färgade dukar, fanor och blommor åt templet, samt guld åt presterna. Emellan rhododenronträden på spetsen frodas en blomsterrikedom, som söker sin like. Utsigten derifrån är praktfull. Emot öster begränsas den af gröna skogsberg; emot norr och vester öfverskådar man hela provinser samt ser tillochmed hafvet blixtra fram i en silfverstrimma. I söder glänser en annan spegel, saltsjön Hambantotte. Framför fötterna har man ett grönt haf af blad, i hvilket de vexlande kullarne likna vågorne. Genom de gula och röda lafvar, som betäcka trädstammarne och till och med bladen, erhålla färgerna visserligen något bjert, men de sköna bergsformerna, luften och skogens ensamhet gifva landskapet något välgörande harmoniskt.