Göteborgsposten – 2 mars 1861, sida 1

När modren slutat, slog Fouch igen sin anteckningsbok och sade, vänd till Bernard och dennes hustru: — Jag begär af er tolf dagar, innan jag kan gifva er något svar. Om min aning i sann, skolen j om tolf dagar trycka ert bart i edra armar. — Hvarföre måste det dröja så länge? utbrast modren. — Derföre att denna tid behöfves för den resa, som jag måste göra. — Hvad! inföll färgaren, ni tror således, att min dotter ej mera finnes qvar i Paris? — Jag säger ingenting för bestämdt, men jag tror. Gervais och Gorain vexlade en orolig blick med hvarann. — Hr Fouch har rätt, sade Brune och tog nu i sin ordning till ordet. Om den vackra Rosa ännu funnes qvar i Paris, skulle polisen nog ha fått reda på henne. Fouche ryckte på axlarne. — Polisen är så illa inrättad sade han, att detta icke skulle vara något skäl, men det finnes ifven andra tecken, att jag hoppas kunna vara ert barn i spåren. —Polisen illa inrättad; hr Lenoirs polis! sade Gorain, i det han spärrade upp sina ögon