Göteborgsposten – 1 mars 1861, sida 1

nn Luckan stängdes igen, och Jean, färgaregossen, med hvilken vi redan blifvit bekanta i Versailles, skyndade att låsa boden. Men härunder afbröts han af tvenne personer, som inträdde i boden. — Ah, hr Brune! sade Jean och helsade på den förste af de båda nykomna; derpå tillade han, förtroligt räckande den andre handen: god afton, Nicolas! — Godqväll, min gosse, svarade denne, som studerade lagfarenhet och, såsom vi veta, fattat så lifligt intresse för m:me Bernards smärta, då hon gret öfver sin älskade dotter, då denna frånrycktes henne. — God qväll, Jean! sade soldaten och skakade den hand, som räcktes honom. — Äro hr Bernard och hans hustru deruppe? frågade Brune och visade på en liten trappa innanför boden. — Ja, svarade Jean. J kunnen stiga upp. — Äro de ensamma? — Nej, de ha hos sig hrr Gorain och Gervais samt en främmande af dessas bekanta. — Hvad är det för en? — Jag vet icke, fastän jag dock farit både till och ifrån Versailles i samma omnibus som han. Men j kunnen gerna stiga upp sjelfve, j ären alltid välkomna, isynnerhet om j medfören några underrättelser om den lilla mignonne.