Göteborgsposten – 28 februari 1861, sida 1

Gideon frigjorde han sitt land, ty Gud var med honom, folket var med honom, allas blickar riktades på honom, och ändå var han tillochmed trasig ibland, han som tog och gaf bort kungariken! För att ej genom onödigt reglementerande afskräcka massan från deltagande i skarpskytteföreningarne, torde jag få föreslå, att hvar och en må komma i den drägt han har Itill öfningarne. Jag vill ej tala om rika och I förmögna bönder, ty de hafva bättre råd än mången herreman att bekosta sig hvad de i thy fall behöfva, utan jag vill tala om allmogen i allmänhet och de fattigare isynnerhet. Hvarken bönder, torpare, drängar eller andra arbetskarlar ha råd att bekosta sig någon militärisk drägt, utan skulle till oersättlig skada för saken aftstå från alltsammans; derlöre må hvar och en komma huru han kan, blott alla, alla komma med, ty då kunna de det om de vilja. När saken väl kommit i gång och intet särdeles hinder sedan möter, så må man gerna komma öfverens om någon likhet i drägten rörande färg och form, så att med samma någon nationaldrägt kunde åstadkommas, men alldeles icke något kostsamt eller dyrbart, ty då har den fattige svårt att vara med; äfven torde en nationalkokard på mössan kunna antagas om så onskas. Afven kostnaden för nya gevärs anskaffande blefve lika hinderlig, ty, om jag,ej,alltförmycket misstager mig, är det ej så godt om pengar, att hvar och en kan bestå sig ett faktorigevär. Drängens halfva lön åtginge och bonden har ganska svårt att sammanknoga lönen till drängen, utom det att han sjelf skulle bekosta sig ett gevär. I detta fall vill jag framställa ett förslag, som visserligen i lkhet med drägten skall stöta månget vid likhet och prydlighet vant öga, Hos allmogen finnes, åtminstone på vissa orter, ett icke obetydligt antal gevär och en stor del af dem äro ganska goda, det torde våra jägareförbund med grämelse kunna vitsorda, ty de så kallade krypskyttarnes äfvensom andra jagtberättigades lod träffa målet, och att så är visar den ofantliga minskning i både nyttigt och skadligt vildt, som årligen förnimmes. Må nu alla de som hafva gegär begagna dem till skarpskyttegevär, åtminstone tills vidare under ötningarne, och alla de, som äro så fattiga att de ej kunna bekosta sig några gevär, böra genom kommunernas försorg erhålla sådana till låns. Visserligen kunde ej för den närmaste framtiden någon bajonettöfning äga rum, men mig synes som de förmögnare inom orterna af intresse för saken, och äfven för att en gång kunna påräkna flera och kraftigare förvarare, skola uppoffra medel till inköp af tjenliga, med bajonetter försedda gevär för att utlemna till alla de fattigare. De förmögnare skaffa ig nog sjelfva passande gevär. Skulle det vara så väl, att saken vinner framgång, torde en framtid rikets ständer anslå medel till gevär för alla de mest behöfvande. nn rn nn Fr. .