Göteborgsposten – 27 februari 1861, sida 2

Rättegångsoch Polissaker. Sistl. måndag företogs inför poliskammaren för hör med bonden Andreas Rasmusson från Grösby hvilken, i likhet med förut i denna tidning omnämn de extra fånggevaldigern Elias Andersson, d. 14 denna månad låtit en af honom för hittorsling frå Smedseröd emottagen fånge Carl Petter Sydow kom ma på flykten. Andreas Rasmusson uppgaf, att han sjelf ej vor fånggevaldiger, utan hade han vid detta tilltälle å tagit sig tångforslingen i stället för sin son, son vore ordinarie fånggevaldiger, men hvilken för sjuk doms skull icke kunnat fullgöra sitt åliggande. An gående förloppet vid rymningen berättade Andrea: Rasmusson, att han, som från Smedseröd för hitfors ling emottagit tvenne fångar, derat den ena ofvan nämnde Sydow, hvilken åkte i samma kärra met Rasmusson, under det den andre fången forslades a en annan skjutsbonde, omkring femtiden på e. m ifrågavarande dag anlände hit till staden, då, vid an komsten till Drottningtorget, Sydow, som ej vari fängslad, enträget ombedt Andreas Rasmusson att få besöka en uer befintlig krog för att dricka öl, dervid Sydow äfven hade den artigheten inbjuda Rasmusson att göra sällskap. Rasmusson biföll Sydows anhållan och antog äfven inbjudningen, derefter de båda begifvit sig in på krogen, der de ingått uti ett innanför krogrummet beläget rum, till hvilket dörren stängdes. Den andre skjutsbonden med sin fånge höll emellertid utanför på gatan. Sydow reqvirerade genast in öl, hvilket ock förtärdes, under det de båda ensamma innevarit i rummet, hvarefter Sydow, under föregitvande att han skulle gå ut till värden i krogrummet för att vexla en norsk sedel och dermed liqvidera ölet, hastigt begifvit sig ut genom dörren till krogrummet, dit Andreas Rasmusson äfven töljde efter, dock icke så hastigt, att icke Sydow fick något försprång, som denne ock begagnade för att blitva qvitt sin reskamrat, ty då Andreas Rasmusson kom i dörren till krogrummet, fann han icke sin man der, men i stället fick Rasmusson se en skymt af honom i den utanför krogrummet belägna törstugan, der han dock lika hastigt försvann. HRasmusson skyndade då genast ut i förstugan och vidare ut på gatan för att eiterspana rymlingen, men sedan han der af skjutsbonden fått höra att Sydow icke passerat denna vägen, begat Rasmusson sig åter in i förstugan och upptäckte då att en utgång ueritfrån fanns äfven till garden och derifrån vidare ut till bakgatan, hvilken väg man således fann att rymmaren begagnat sig at. Någon spaning på denne erhölls dock icke, hvarföre Rasmusson, etter att hafva aflemnat sin andra fånge å ceillfängelset, anmälde förhållandet å polisvaktkontoret. Kasmusson törklarade slutligen att han aldrig kunn t föreställa sig det hans reskamrat skulle spela honom detta spratt, ty, efter den bekantskap Rasmusson under vägen fått göra med honom, hade han skickat sig så-om en ,riktigt fin herre och i öfrigt uppfört sig mycket skickligt och anständigt. Etter hvad sålunda förekommit remitterade poliskammaren ransakningen, för vidare fullföljd, till stadens rådhusrätt. REENEETTE EPO HETTER INNE NOD SR OT VETE Re