Göteborgsposten – 25 februari 1861, sida 2

— Vi skola ej tala om det ens för våra hustrur . .. — Framför allt icke för dem, sade Roger. — Man skulle, inföll Gervais, heldre få skära mig i fyra bitar än kunna förmå mig att säga ett enda ord. — Mig med. — Godt! återtog Roger, j skolen vara tystlåtna, jag är säker derom, men jag är icke desto mindre otröstlig öfver att ha satt er i denna SOrgliga belägenhet. — Jag skulle verkligen heldre velat ingenting veta, sade Gorain och knäppte ihop händerna. -Det var ert aktningsbjudande yttre, som ingifvit mig förtroende ... och ert namn, hr Gorain, som är så välbekant... Ah, det är mycket illa. Jag är verkligen tröstlös, jag upprepar det, och skulle önska att jag kunde upprätta felet... Ah, en id! afbröt plötsligt Roger sig sjelf. För att bevisa mig, att ni ej hyser något agg till mig, måste ni tillåta mig att tjena er. — Huru så? — Vi ha snart den 16 augusti... — Den 16 augusti! afbröt Gorain med högt klappande hjerta. — Tillåt mig utnämna er till rådman. (Forts.)