Göteborgsposten – 25 februari 1861, sida 2

SRA ASTA Rättegångsoch Polissaker. Sedan flere personer under de senare dagarne hos polisen gjort anmälan ait de blifvit frånstulne åtskilliga klädesoch linnepersedlar, utan att de kunnat uppgifva någon bestämd person som misstänktes för tillgreppet, hade det lyckats poliskonstapeln N:o 45 Andersson att, efter trängna eiterspaningar, slutligen få reda på rätta tjufven, som betanns vara for stold straffade qvinspersonen Anna Britta Andersson, hvilken under den senare tiden haft sin bostad hos törre fästningsfången Borg. Vid auställd undersökning i Britta Anderssons bostad påträftades der ätskilliga stulna linnepersedlar, äfvensom Britta Andersson slutligen erkände att hon dels sålt och dels pantsatt andra sådana plagg, dem hon jemväl stulit, och hvilka sedermera äiven genom polisbetjeningens försorg tillrättaskaffades. Anna Britta Andersson blet emellertid den 19 dennes införpassad till härvarande celltängelse och inställdes sistlidue gårdag inför poliskammaren för undergående af ransakning. Vid förbörets början anmälte åklagaren, poliskommissaren J. A. Göthe, att de stölder, hvilka det hittills blitvit upplyst att Anna Britta Andersson tföröfvat, voro följande: från enkefru Carolina Neuteldt, boende i Nya Haga: ett bomullslakan; frän hustru Petronella Hansson, boende i Östra Haga: en hvit och en blårandig skjorta af bomullstyg, ett lintyg, och ett par fruntimmers yllestrumpor; från Sjömannen Anton Zetterstöm, boende i Nya Haga: en blårandig skjorta; från bokhållaren A. Jacobsson, äfven boende i Haga: en handduk; från slagtaren C. Carlsson, boende i Vestra Haga: ett par lakan, en duk, ett örngottsvar och ett lintyg; samt från sjötullsvaktmästaren A. F. Andersson: tre stycken skjortor; hvarjemte åklagaren förmälte, att han låtit till i dag inkalla alla dessa målsegare, hvilka äfven dels personligen, och dels genom ombud voro tillstädes samt uppgåtvo, hvar för sig, att de under förra veckan genom stöld mistat ofvannämnde linnepersedlar, hvilka varit upphängda för torkning å vindarne till deras bostäder, samt att de för stölderna icke haft anledning att misstänka någon bestämd person, äfvensom de samtlige sade sig icke känna tilltalade Anna Britta Andersson, den de förut aldrig sett. Anna Britta Andersson togs härefter i förhör, dervid hon, angående sina letnadsomständigheter, uppgaf, att hon vore född år 1840 här i staden at arbetskarlen August Andersson och dennes hustru Anna Maria, hvilka begge aflidit i hennes spädaste barndom, hvarefter hon, sex månader gammal, blifvit af fattigvårdsstyrelsen utpensionerad i Angereds socken af Wädtle härad, der hon vistats till dess hon efter fyllda 17 år blifvit beredd till sin första nattvardsgång, hvaretter hon erhållit tjenst här i staden först hos kanslisten Fagerdahl och sedan hos åkaren Sjögren i Haga, från hvilken senare hon afflyttat d. 24 April nästl. år. Sedermera innehade hon icke någon tjenst, utan bodde hos en madam i Haga till dess hon under påföljande Juni månad häktades såsom misstänkt för olofligt tillgrepp af några klädespersedlar, derför hon ock at Säfvedahls häradsrätt dömdes till ansvar för första resan stöld. Efter härför undergången bestraffring utslapp hon sistl. julafton från härvarande celltängelse samt har sedermera varit boende hos ofvannämnde Borg. Tillhållen att algifva en sanningsenlig bekännelse angående de stölder, för hvilka hon nu var tilltalad, som ätven att erkänna dem hon i öfrigt misstänktes hafva begått, vidgick Anna Britta Andersson att hon vid olika tillfällen under förl. veckan från ofvannämnde målsegare tillgripit persedlarne, hvaremot Anna Britta Andersson till en början ej ville erkänna att hon föröfvat några andra tillgrepp; men sedan åklagaren upplyst, att, etter hvad han hade sig bekant, Britta Andersson, åtföljd at en annan uppgifven person, infunnit sig å härvarande pantlåneinrättning och der pantsatt en fruntimmerskappa af doffel, erkände Britta Andersson att hon för någon tid sedan stulit kappan, som varit hängande å vinden till ett vid Sillgatan här i staden beläget hus, utan att Britta Andersson hade sig bekant hvem kappan tillhörde, men hade emellertid Britta Andersson, efter det hon tillegnat sig kappan, genast begifvit sig hem till sin bostad och omtalat stölden för en der boende madam, hvilken åtföljt henne till pantlånekontoret, der de på kappan, som varit af ljusgrå färg, fått låna 5 rdr rmt och äfven erhållit en pantsedel, som dock numera förkommit. På fråga om hon haft någon medhjelpare i de förötvade stölderna, påstod Britta Andersson, att hennes hyresvärd otvanbemälte förre fästningsfången Borg skulle uppmanat henne att stjäla så mycket hon kunde medhinna, ty han hade åtagit Sig att afsätta allt det tjufgods hon kunde anskaffa.