Göteborgsposten – 23 februari 1861, sida 1

— Att vänta är omöjligt! sade vicomten. Vi måste ha penningar redan i qväll. — Då får jag beklaga, att jag icke kan stå er till tjenst. — Hvad, hr Roger, ni öfverger oss? — Jag är verkligen tröstlös deröfver, hr markis, men jag kan ej göra något dervid. Jag har sagt er de vilkor, som skola påläggas er. Om de konvenera er, kunnen j nu i qväll ha de begärda 200 louis, i annat fall måste vi afstå från affären. -— Nå, hvilka äro dessa vilkor? — I skolen få 200 louis inom en timme, j skolen förbinda er att om tretio dagar återbetala dem med 300. eller, om j ej kunnen betala dem vid denna tid, med 400 dagen efter ert bröllop med fröknarne de Niorres. — Ått tala om denna förening i ett dylikt papper! inföll markisen med ovilja. — Detta papper skall ej komma ur långifvarens händer och j kunnen ju förstöra det, sedan j betalt! skyndade Roger att invända. Jag skulle dessutom vara otröstlig, om jag uttalade en åsigt, som kunde vara er oangenäm, mina herrar. Det är min önskan att kunna tjena er, som drifver mig. — Vi äro öfvertygade derom, min bästa Roger, inföll vicomten lifligt.