Göteborgsposten – 23 februari 1861, sida 1

Mr mn mt tt — Åh, om ni blott kunde vänta någr: dagar. — Tyvärr, kunna vi det icke. — Skolen j betala någon hedersskuld? — Alldeles. — Då förstår jag er otålighet. Men hvad kan jag göra? Man måste underkasta sig. Vi skola icke kunna erhålla bättre vilkor, än dem jag föreslår er. Om vi försumma detta tillfälle, vet jag alldeles icke, hvart vi skola vända oss. Betänken, att j redan han måga kreditorer och... — Det är ju för att rädda dem! hviskade markisen till vicomten. Derpå tillade han, höjande rösten. — Skaffa oss penningarne i afton, och vi godkänna vilkoren. — Godt! inföll Roger. Jag skall underrätta långifvaren. Om tio minuter, såframt j viljen, i huset n:o 10 vid gatan Beaujolais, — Vi skola infinna oss der! svarade vicomten. Roger helsade och aflägsnade sig hastigt, smygande sig in bland folkmassan, som uppfyllde trädgården. — Vi måste ju handla så! sade markisen till vicomten. Utan dessa penningar är ingen flykt möjlig, och döden sväfvar öfver deras hufvuden. Ah, hr de Niorres! Af hvilken olycklig