Göteborgsposten – 21 februari 1861, sida 1

Niorres, och de tycktes nu alla upptagna af tankar på det förlorade eller bortstulna barnet. Ingen märkte derföre utom Roger Fouchs tankfullhet och Mahurces djupa begrundande. — Och hvad sade Robespierre? frågade Marat med sin sträfva stämma. — Han lät mig berätta alla de närmare omständigheterna vid denna bedröfliga händelse, svarade Danton; sedan öfvervägde vi hvarje omständighet, gjorde alla möjliga härledningar, uppräknade alla sannolikheter . . . — Och... er slutsats ? — Att den lilla flickan endast genom starka och mäktiga händer kunnat frånröfvas sina föräldrar; ty om barnet bortförts af någon tiggerska, skulle de snabba och noggranna undersökningar, som genast vidtogos, ovilkorligen krönts med framgång. —Det är verkligen troligt, sade Marat. Hrr Gorain och Gervais stötte hvarandra sakta på knäet. Roger satt orörlig och betraktade forskande Fouch. Denne tycktes nu uteslutende sysselsätta sig med sin måltid; hvarje tecken till tankfullhet bade försvunnit. — Och, återtog Marat, detta förklarar äfven polisens fåfänga ansträngningar. Hon har ej nog skarpa naglar, att kunna rifva i adelns angelägenheter.