Göteborgsposten – 20 februari 1861, sida 2

Matrosen lade härvid utan vidare krus en af sina valkiga händer på bordet, vid hvilket Danton och Saint-Just sutto, drog med den andra fram bordsbänken och satte sig grensle deröfver. Roger steg sakta upp och närmade sig matrosen. XXXII. Fortsättning. — Min vän, sade advokaten vänligt, jag kan ej gifva er någon annan underrättelse, än hvad ni nyss sjeli hört; jag sjelf vet ingenting mera. Men då edra tvenne löjtnanter äro förlofvade med niecerna till hr de Niorres, kan jag lätt förklara mig den sorgsna mine, som jag i morse läste i deras ansigten. — Hm! inföll Mahurec och skakade missnöjdt på hufvudet. — Hvad! sade Roger, som sakta samtalade med de båda borgarena och Saint-Just, äro dHerbois och de Renneville förlofvade med fröknarne de Niorres!... Det var eget! De ha icke sagt mig ett ord härom! — Kännner äfven ni dem? frågade Danton. — Mycket väl... Jag har skött deras affärer under deras många resor, och jag måste