Göteborgsposten – 19 februari 1861, sida 1

Fouch, som nu kommit bort till dörren, bugade sig ännu djupare än första gången och gick ut baklänges. Grefven hade ej väl hunnit bli ensam, förrän glädtigheten försvann ur hans ansigte, och han gick med stora steg upp och ned genom rummet. — Denne man är verkligen utomordentlig! sade han. Jag har ända hittills aldrig påträffat en sådan motståndare ... Fouche! återtog han och började sakta sina steg. Aldrig har jag hört omtalas, att Fouchå i Nantes skulle ha en son, som är lärare i Juilly. För fan! han måtte kunna gifva goda lexor! Ah, om jag hade denne man på min sida, i stället för att ha honom emot mig!... Jag skulle för en sådan acqvisition utan tvekan gifva tjugotusen livres!... Tillsvidare är han fullkomligt slagen! ... Men hvad kan det vara för intresse, hvaraf han ledes i denna sak? ... Jag måste ha reda derpå! Grefven hade härunder stannat framför dörren till sin budoar. Han öppnvade den med feberaktig häftighet och skyndade in i det lilla rummet. Midti detta stod framför en god länstol ett litet bord, på hvilket fanns bläck, penna och papper. Grefven sjönk ned i länstolen och skref några rader på ett parfymeradt pappersark.