ven afgifterna för farten från haft till hs måtte komma att utgå efter samma högr taxa, som är bestämd for inre fart å ka nalen. De motiver kanalbolaget anförde för in lorandet at denna förändring var, att en lä gre taxa numera icke tycktes vara af de vigt för den allmänna vörelsen, att den skull motsvara olägenheten afskiljda afgiftsbestäm melser och skiljd boktöring. Redan då dett skedde betviflade man mycket det ändamåls enliga af en sådan omreglering. Äfven on transitofarten på kanalen nu varit i ett be tydligt nedgående, så var det dock icke gif vet att den icke under förändrade konjunk turer åter skulle kunna komma att tilltaga för hvilket en sådan bestämning, som dei föreslagna, skulle komma att lägga väsendt liga hinder i vägen. Denna skulle vidare till stort men för den allmänna rörelsen, om intetgöra all konkurrens emellan segelfartygs och ångfartygsfarten å kanalen, emedan tro ligtvis intet enda segelfartyg skulle komm: att befara kanalen med transitogods från der stund, då den lägre taxan upphörde att till lämpas. Detta i afseende å den föreslagnt åtgärdens betydelse för allmänheten. Men äf ven för bolaget sjelf trodde man sig på goda skäl kunna betvifla fördelen af dess anta gande, emedan det bortkastade en visserligen ätminstone för det närvarande, liten men dock gifven vinst, den af afgifterna för transilofarten, utan att det vore säkert att den på annat sätt skulle ersättas. Dessa synpunkter och åsigter hafva äfven i hufvadsaken blifvit framställda och delade af såväl Kommerskollegium som Han. delsföreningarne i Stockholm; och Göteborg, af hvilka Kgl. Maj:t infordrat underdånigt utlåtande, och hvilka derföre afstyrkt bifall till Göta-kanal-bolags gjorda anhållan. På grund af deras gjorda framställningar i saken har Hans Maj:t Konungen också genom beslut at d. 30 Nov. sistl. år vägrat den begärda förändringen istadgarne angående transitorörelsen på Görta kanal, hvilken sålunda kommer att fortgå enligt samma bestämmelser som hitintills.