Göteborgsposten – 18 februari 1861, sida 1

— Derför att jag, derigenom att min far skött markisinnan dIHorbignys affärer, kommi i förbindelse med hennes svåger, baron dAdore, och ni inser naturligtvis, att fröken Berthas död, som sätter baronens äldsta dotter i besittning af en så stor förmögenhet, är en händelse, hvilken måste på det högsta intressera familjen. — Javisst, det inser jag nog; men hvad jag icke förstår eller kan förklara, är, hvarför ni kommit hit, för att underrätta mig om detta dödsfall, fastän jag är främmande för familjen dHorbigny, 1 stället att direkte underrätta markisinnan sjelf derom. — Ah, hr grefve, sade Fouchå och betraktade Edvard med en forskande blick, behöfver jag väl ovilkorligen förklara er orsaken? — Javisst, min herre, — Då skall jag göra det... — Jag skulle vara er oändligt förbunden, svarade grefven och uthärdade, utan att blicka, elden från den andres gnistrande ögonstenar. — Jag vet bestämdt, återtog Fouchå att hr grefven är markisinnan dHorbignys bäste vän. — Än sedan? frågade Edvard. — Det slag, som drabbar henne, är så smärtsamt, att det enligt min tanke behöfs en älskad hands hela finkänslighet, för att kunna