Göteborgsposten – 16 februari 1861, sida 1

jag begifvit mig till Versailles för deras skull, för att fortare få veta resultatet af hr Dantons, min hyresgästs, öfverläggning nu med en advokat af sina vänner, just i afseende å barnets bortförande. Icke sannt, Gervais. — Jovisst, instämde genast den tillspörjde; vi vänta just på hr Danton, i hvars sällskap vi skola spisa middag. -— Här? frågade Roger. -Ja. Roger bet sig häftigt i läpparne, lik en som plötsligt håller tillbaka ett ord, hvilket är nära att undfalla honom. — Ah, ni känner så väl till de arma menniskorna! sade han. Skulle ni kunna säga dem, att deras majestäter och monseigneur ministern tager liflig del i deras öde? — Jag skall ej underlåta det, min herre, svarade Gorain, och denna godhet skall storligen trösta dem. I detsamma hördes ljudet af ungdomliga och glädtiga röster utifrån gatan. Det var Michel och Tallien, hvilka i sällskap med Augereau, fäktmästaren, och den unge abbeen nu inträdde på restaurationen. Bakom dem gingo långsamt och under ett sakta fördt samtal dentisten Talma och eleven vid militärskolan.