Göteborgsposten – 15 februari 1861, sida 3

efter, nu slutligen fåtts reda på och skulle dagen derpå d. 6:te begrafvas. — Den 4 okt. förl. år sirandade vid Narboöre i Ringkjöbing Amt en svensk skonert, Maria, från Stockholm. Fartyget stod fast i sjöarmen, ungefär 100 alvar från det ställe, der böljorna nådde upp iland. Masterna voro kapade och böljorna slogo jemnt vraket, på hvilket besättningen, åtta man, måste hålla sig fast af alla krafter, för att icke spolas öfverbord. Raketapparaten användes förgäfves, för att åstadkomma förbindelse mellan vraket och land, och mörkret höll på att inbryta, så att de skeppsbrutna hotades af den ögonskenligaste lifsfara. I detta kritiska ögonblick erbjöd sig en enskilt person, dykaren Lars Sand Pedersen, att våga ett sista försök till de olyckligas räddning. Han slog ett rep kring lifvet, hvars ena ända hölls af de i land stående karlarne, och med en kort båtshakei hand började han den vågsamma vandringen ut till vraket. Han begagnade det rätta ögonblicket och lyckades komma vraket så nära, att han med den medförda haken fick fatt i ett vid en bräda fastgjordt tåg, som kastades ut från fartyget. Men nu kastades han omkull af en våldsäm störtsjö och försvann. Man måste hala honom i land, men han kom dit med haken säkert fästad vid det från vraket utkastade tåget. Nu var förbindelsen i ordning mellan vraket och land. Käddningsstolen bragtes i rörelse och alla 8 männen blefvo räddade. Tillochmed på Karboöre, der skeppsbrott dock förekomma så ofta, väckte Pedersens sällsynta mod och uppoffring den största sensation. H. M:t konung Fredrik VIL har nu förlänat Pedersen med Dannebrogsmännens hederstecken. -Köpenhamns sommartivolis direktion har engagerat dansöserna J. E. Osmoud, hvilka nyligen anländt till Paris från Egypten, der de under ett år varit engagerade hos vicekonungen.