Göteborgsposten – 15 februari 1861, sida 1

ändamål att derigenom minska denna sjö: öfversvämningar, utan att det för seglationer å detta vatten erforderliga djup efter en så dän reglering blefve för ringa. Dessa undersökningar förrättades till de hufvudsakligaste redan åren 1853 och 1854 men kunde först fulländas under det låg: vattenstånd, som inträffade i December må nad 1858, då vattenytan nedföll till 10 fo 3 tum eller 3 tum nära dess lägsta kända. Redan år 1856 tillkännagaf jag för då varande ordföranden, som fått sig uppdrage att ordna de, för frågan om Wenerrs regle: ring, nödiga åtgärder, landshöfdingen i Mariestad, statsrådet Sandströmer, att jag icke förrän på följande års vinter trodde mig kunna inlemna förslag och ritningar, och i bref ai d. 9 Oktober samma år erhöll jag det svar, att det icke betyder något om med aflemnandet af betänkandet något fördröjes. Att detta dröjsmål varit för sjelfva sakens utredning af mycken vigt är obestridligt, ty dels har sjön Wenern sedan år 1856 längre tider stått nära sin af ålder kända lägsta ståndpunkt, utan att falla derunder; en omständighet, som med afseende till en befarad minskning i seglationsdjupet, sedan en reglering af sjöns flodyta blitvit tillvägabragt, är af vigt att känna; dels har under sista månaderna af förra året ett högre vatten och en större skillnad mellan årets lägsta och högsta yta varit observerad, än någonsin tillförene. Till nuvarande ordföranden i förutnämnde komite bergmästaren, öfver-intendenten och riddaren von Scheele, har jag i bref af d. 8 sistl. Januari lemnat en kortare redogörelse för frågans närvarande ställning, samt tillkännagifvit min åsigt i afseende på sjön Wenerns reglering, och för den händelse att öfver-intendenten von Scheele icke skulle vara tillstädes i Wenersborg d. 6 Februari, anser jag mig böra meddela innehållet af detta bref: .Allt för länge har jag dröjt med fullgörandet af mitt uppdrag att uppgöra förslag och aflemna betänkande öfver en ilrågasatt reglering af sjön Wenerns flöden. Denna från långliga tider tillbaka väckta fråga har under förra året, med anledning af det ovanligt höga vattenståndet i denna stora sjö, med förnyadt intresse återupptagits och man hör pu från all. håll huru strandegarne börja agitera för en lösning af detta vigtiga ämne. Redan då jag år 1853 emottog ofvannämnde uppdrag hade jag både af 1851, 1852 och 1853 års flöden i sjön Wenern trott mig finna, att de grunder öfver-direktör Hagström i sitt förtjenstfulla, år 1818 uppgjorda och till trycket befordrade, af hr ötverintendenten säkert kända förslag till reglering af denna sjös varierande vattenhöjder icke voro tillämpliga. Under den följd af obseivationer, neml. från 1806 till 1818, som upptages i bemälde öfver-direktörs förslag och på grund hvaraf han utarbetat detta, uppstodo tillfällighetsvis inga sådane ytterligheter i sjöns vattenvariationer, som sedermera inträffat och jag varit i tillfälle att observera. Det har för sakens utredning varit en ren lycka att 1851 till 1853 års vattenförändringar inträffat och gilvit mig anledning att anse den mellan 1806 och 1818 vunna erfarenheten allt för kort, för att derpå grunda en tillförlitlig beräkning och uppgöra plan för reglering at förutnämnde sjös så betydliga vattenvariationer. Den ovanliga resning af Wenerns vatten-.