vande, så att de, yrvakna, rusade upp ur sin sömn. XXVII Betjenten. Innan vi i sällskap med mr Roger, hvars namn redan blifvit nämndt i de föregående kapitlen, inträda i den stora salen, i m:me Lefebvres restauration, måste vi vända tillbaka, till de eleganta trädgårdar, der vi lemnade grefven efter Saint-Jeans bortgång. Den unge mannen hade begifvit sig tillbaka till det inre af trädgårdarne, hvilka han ånyo hade genomgått; men denna gång vände han sig, i stället för att gå rakt fram, helt tvärt åt venster mot en gräsvall i midten af hvilken en konstgjord bäck framslingrade sig, samt ställde sin kosa öfver densamma till en byggnad af ett ganska vackert utseende, hvars fagad, att döma af dess läge, borde vetta mot Sceaun-vägen. Denna byggnad, mot hvilken Edvard ställde sina steg, höjde sig stolt med sin trappa, som ledde ned till trädgården, samt sina stora balustrader af genombrutet jernarbete. Den unge mannen gick upp för denna trappa samt inträdde i ett slags drifhus, som tjenade såsom förstuga till en präktig salong, som var möblerad med en furstlig lyx.