Göteborgsposten – 13 februari 1861, sida 2

sina ögonlock och att smaka siestans första sötma. Den hemlighetsfulle, som, då han icke mera hörde det talas, förmodligen gissade hvad som inträffat i rummet, lemnade sin observationspost och gick rakt fram till m:me Lefebvres butik i hvllken han inträdde såsom om han varit en gammal kund på stället. — Jaså, sade m:me Lefebvre i det hon besvarade den nyss ankomnes helsning, är det ni, mr Roger; huru befinner ni er? — Jo tack, mycket väl, svarade mr Roger, i det han ännu en gång bugade sig. — Ni kommer för att spisa middag? — Ja, ifall ni har plats för mig. — Åh, plats felas det icke; mina kunder hafva försummat sig i dag och utom två borgare, som vänta en vän, är salen tom. — Nå väl, jag skall taga min plats der medan jag väntar, svarade mannen med de gröna glasögonen. Han öppnade ingångsdörren och trädde ini salen, men vid de första stegen, han gjorde sedan han kommit inom densamma, stötte han, vare sig oförvarandes eller med afsigt, emot en bänk derstädes, så att den, med buller, föll omkull på golfvet. Detta plötsliga oljud väckte de begge sof