gon kommer, sade Lefebvre, hvars egenkärlek blifvit smickrad af sjömannens visade beundran för restaurationen. — Kör, svarade Mahurec, låt oss öppna kattögonen och titta efter kabyssens stufning. Frukthandlerskan aflägsnade sig och Lefebvre öppnade för Mahurec dörren, som förde till gården. Då matrosen och hans kamrat lutade sig ned, för att gå under det af m:me Lefebvre utspända tvättstrecket, kommo de båda borgarne, Gorain och Gervais in i boden. — Är detta m:me Lefebvre8 restauration ? frågade han artigt, med hatten i hand, värdinnan. — Ja, mina herrar, svarade hon med det älskvärdaste leende. Hvarmed kan jag stå till tjenst? . — Man har sagt oss, sade nu hr Gervais, att er mat är förträfflig och vi önska nu ifrigt att få smaka derpå. -— Borden äro dukade, mina herrar, varen så goda och stigen in. — Icke så straxt, svarade Gorain, vi vänta någon, som stämt möte med oss här, och skall spisa middag tillsammans med oss. — Och se efter ert kök, tillade Gervais; den vi vänta är en person af vigt, det är Danton, en ryktbar advokat från Paris.