Göteborgsposten – 12 februari 1861, sida 1

inte lagt tillräckligt med champignoner i frikasåen. Härvid lemnade hon ånyo spiseln, och skyndade till dörren, på hvars tröskel hon stannade, samt ropade med hög röst: — Hör, madame Hoche! — Hvad är det? genmälte en stämma från grannbutiken. — Har ni några champignoner? — Ja. — Vill ni då vara god gifva mig en hand full ? — Genast, min vän, genast! svarade grannen ifrigt. -— Nu, fortfor mamma Lefebvre och vände tillbaka till spiseln, nu måste det dukas. Men hvar håller då Jeanneton hus? Den slynan! Vara borta en hel qvart för att hemta ett tjog ägg i hönshuset! Jeanneton! Jeanneton! Och allt under det hon skakade sina kastruller, såg till elden och vred då stekspettet, fortfor den unga qvinnan att ropa, så småningom öfvergående från vrede till fullkomligt raseri: — Jeanneton! Jeanneton ! — Här ä ja, madam Lefebvre, här ä ja! svarade en röst i näsan, va inte rädd, ja ä inte hvarken dö eller begrafven. En grofväxt, rödfnasig piga inträdde nu från gården.