Göteborgsposten – 9 februari 1861, sida 2

j 1 Y rande Hierta, innan vi med en varm rekommendation öfver grupperna och personagerna slå ihop boken, förf. säger: Hans (Hiertas) penna, hans fyndighet hans fond af sakkunskap i många riktningar, skulle alltid hafva gjort honom till en värdefull arbetare i pressen, men hans gifna plats var dock som chef, som länkande kraft, hvarför ej äfven ibland som lirkande ? och märkom, att på den tiden, då man skulle tyckt att en tidning, som Aftonbladet, bort ensam gifva honom alldeles tillräckligt att beställa, hade han dock alltid dessutom tid till otaliga andra olika verksambetsarter, som boktryckare, som förläggare, som fabriksidkare i stor skala, något litet skeppsredare, köpman, belastad med diverse municipala befattningar, under riksdagarna representant. Skulle man tro, att en menniska med så många bestyr likväl kunnat ha lediga mellanstunder för att skämta i sin älskvärda familj, för att pyssla om blommorna i sin trädgård eller att ströfva Mälarens stränder omkring med sin lustjakt? Men jag bör tillägga, att det gick med en viss fart; Hierta hör till dessa naturer, hvilka alltid hafva ångan uppe och för hvilka den första omsorgen är, att det går, den nästa hur det går. Sålunda kan det visserligen hända, att när man är ute och åker, kör man hästarna vid en hastig vändning in i en hörnbutik, liksom, när man är ute och seglar, att man sätter en smula på grund här och der vid landtuddarna; men hvad mer? när man i alla fall vet att åter reda sig ur affären! ... Och detta är en konst, som Hierta alltid förstått, så det varit en sann förnöjelse. På detta litet äfventyrliga sätt författade han äfven gerna sina tidningsartiklar, afbrytande sig hundra gånger, för att samtala med hundra olika personer uti hundra alldeles olika ämnen. Jag föreställer mig till exempel, att han höll-på med en uppsats öfver representationsreformen; han sätter pennan på papperet: Det torde vara öfverflödigt, att visa genom några ytterligare räsonnemanger, huru mycket irrationellt ligger i den närvarande ståndsfördelningen — Längre hinner man icke, utan måste lemna svar åt en murare, som står och hostar nere vid dörren. ,Aha?... Ja, jag skulle ha en ny dörr öppnad i tryckeriet, jag skall straxt sjelf komma ned och visa er, hur jag vill ha det! Nå: s— denna ståndsfördelning, som Iställer den ena medborgareklassen i öppen strid emot den andra, som — som Nytt afbrott: ,Det var törnrosbuskarna, ni skulle ha besked om, var det icke så? Låt mig sel!... ja, det blir väl bäst, att hemta dem ju förr desto heldre; ni vet ju hvar det är! Se här, tag pengar med! ,--80m sätter intresse motintresse, småaktig afundssjuka mot ,Hvaba? hvad är det ni vill? Jaså? ... Ja, den I der novellen ? har verkligen icke kommit att läIsa den igenom, jag har nu litet brådtom, men vägen är härförbi i — eftermiddag; ... så framt det konvenerar? ... — afundssjuka mot afundssjuka. Det fordras i sanning hela pielaturens förstockade afvoghet mot allt hvad reform heter, och berr Hartmansdorffs — — ,,Stig in!... Hvem är det jag har den äran, att tala med? Ah. vous tes .... Oh, cest Monsieur Bosco? .... Veuillez Si, monsieur! je vous connais fort bien de ri putation . ... Och nu följde kanhända en lång konversation, derunder herr Bosco till och med roade sig att förevisa redaktionen allahanda artiga små taskspelerier; och artikeln? ....jag vet icke precist, om artiklen blef färdig den da: om bien -l gen, men jag är dock nästan böjd att tro det Göteborg d. I Februari 1861. se mee RER ram EDAON