Göteborgsposten – 9 februari 1861, sida 1

lade, tills han kom fram till en liten grotta, vid kanten af en liten förtjusande sjö eller rättare damm. En smal udde, som sköt ut i det blå, klara vattnet, bortskymde utsigten och dolde grottan för allas blickar. Den unge mannen stannade och tycktes se sig uppmärksamt omkring; men det varade icke länge. En tjock buske öppnade sig sakta under tvenne händer, som skiljde grenarne åt, ett hufvud stack fram i öppningen och en karl kom fram, ehuru med synbar försigtighet. Den nykomne, som kunde vara af fyratio till femtio års ålder och hvars ansigte ej förrådde några mera framstående själsegenskaper, var klädd i en snusbrun drägt och liknade en god, särdeles sjelfbelåten borgare, Vid åsynen af den nykomne, utstötte Edouard en lätt hvissling. — Du är noggrann, sade han och tog ett steg framåt. — År icke så min vana? svarade borgaren med ena ton, hvari vördnaden ej alldeles tillintetgjorde ett slags egen förtrolighet. — Jo, min vän, svarade den unge mannen; du är en god tjenare, jag vet det, och du skall i sinom tid bli belönad efter förtjenst. — För att denna tid må komma, mum