Göteborgsposten – 8 februari 1861, sida 3

deri? men detta medgifvande kom att stå ungrarpve dyrt, ty den ursprungliga meningen med denna institution förfoskades. Kansliet samlade småningom i sina händer alla administrativa angelägenheter, medan det deremot sjelft blef föga mer in en gren af de andra centralmyndigheterna. Slutligen togos alla finansiela och militära angelägenheter helt och hållet ifrån kansliet, och sjelfstyrelsens vigtigaste punkter gingo förlorade, Nstionen märkte snart sitt misstag och då Leopold II, vid sitt tillträde till regeringen år 1790, nödgades göra vissa öfverenskommelser, blef en oberoende regering åter ett af dess vilkor. Men i stället att begagna sig at dynastiens svårigheter under franska krigen, besvarade nationen, åter litande på dynastien, Napoleon I:stes upprop, med att uppställa de bataljoner, som vunno slaget vid Aspern och slutligen räddade dynast-en. Men otacksamhet blef åter ungrarnes belöning, och, ej nöjd med att hafva upprättat en centraliserad förvaltning under franska krigen, försökte regeringen äfven att utskrifva skatter och rekryter år 1825 utan riksdagens samtycke. Detta öppnade elutligen nationens ögon och en systematisk agitation började från denna stund öfverallt. Våren 1848, som skakade så många troner, gaf ett välkommet tillfälle, och under händelsernas tryckning blefvo de lagar sanktionerade, hvilka nationen nu vill ha återställa. Enligt dessa lagar upphör all officiel förbindelse med Wien. I Ungern skall finnas en konstitutionel och inför riksdagen ansvarig minister. Ungern har sin egen armå, hvilken ej kan utskrifvas utan riskdagens samtycke. Landets finanser skiljas helt och bållet från kejsardömets. Ungrarne betala 3.000,000 floriner till konungens civillista och för de utländska beskickningarne. Dessa lagar tillförsäkra i sin helhet om en verkligt oberoende oational styrelse och medgifver blott en personal-union med det öfriga Osterrike. Man kan häraf finna, att ungrarne veta tillochmed bättre hvad de strida för, än italienarne visste det. Åren 1848-49 bevisade att den för stora lojaliteten för dynastien dött ut och, äfven om händelserna sedan 1859 ej bevisade det, skulle ingen kunna betvifla att dessa tio åren af våldsam despotism ej varit beräknade att åter upplifva lojaliteten. Men regeringens ställning sedan 1859 har gjort mera; den har mognat öfvertygelsen om att österrikiska dynastien äfven nu spelar falskt. De sena och obetydliga koncessionerna voro i sig sjelfva tillräckliga att förstöra illusionen. Intrigerna med de Serbiska, Rumäniska och Slaviska racerna, hvilka åter börjat hopspinnas, voro ett ytterligare dödshugg åt dessa illusioner; och nu kommer, som kronan på allt, det kejserliga manifestet samt beslutet att icke sälja Venetien, hvilka båda innebära medvetande om utländsk hjelp i händelse af ett utbrott. Sedan artikelförf. derefter omnämnt de olika ungerska komitaternas protester mot sista manitestet, tillägger han: Sålunda skall den förtröstan Osterrike vunnit genom löften utifrån göra en fredlig lösning af de italienska och ungerska angelägenheterna till en omöjlighet, och de båda ländernas allians, hopslingrad på slagfältet, måste blifva innerligare än någonsin. Intetdera landet kan ensam vinna hvad dethehöfver, men förenade, spela de lika parti med Österrike ensamt. Men då interventionen hotar, återstår ingenting annat:än att se sig om efter en kontra-intervention, hvilken ovilkorligen måste följa. Här slutar förf. sedan han dock utlofvat att i ett tredje bref visa, huru striden skall kunna afvärjas, och de senaste postunderrät.elserna tillägga, såsom vanligt, att notiserna rån Ungern bli med hvarje dag mera oroinde för Österrike. Ungrarne protestera geom sina komitater som en man och skola ej gifva vika. Från Paris skrifves d. 25 jan., att kejsaen d. 23:dje mottagit preussiske konungens itomordentlige gesandt, general Willisen och lervid gjort honom förebråelser för den preusiska politiken. Frankrike vill freden, skall ejsaren hafva yttrat, och er konung gör ej ätt uti att med sina tal agitera Tyskland. I Belgien har passen för passerandet öfer gränsen afskaffats, men för vistandet inom andet äro pass ännu behöfliga. Spanska ministeren har bifallit. att banken