Göteborgsposten – 8 februari 1861, sida 2

— Georges! upprepade markisen och sprat förvånad till. Men här är han ju. Vicomte de Renneville vände sig plötslig om och blef nu varse några steg bakom ec person i litet livr, som gick med försigtiga stej framåt. — Han söker oss! utropade vicomten. Mi Gud, skulle Blanche och Låonore sväfva i någo fara ? — Hvarför är du här? Hvad är det fråga om? sade markisen lifligt och skyndade likson vicomten bort till betjenten. — Ingenting nytt, mina herrar, svarad denne; men akten eder! om hr de Niorres skull vända sig om och bli varse mig, vore allt för loradt. — Hr de Niorres! sade Charles. Du ha således sett honom ? — Ja, hr markis. Då jag nyss gick igenon parken, för att få råka er, såg jag er i sällskaj med rådsherren ; det är derföre jag följt er ocI dröjt, innan jag visade mig. — Hvar var du? frågade vicomten lifligt — Dernere, bakom Neptunusbilden. — Har du något bud till oss? — Jag har inga bref, men fröknarne tycka vara oroliga, ty i dag morse befallte Saint-Jeai mig att söka upp en af eder, mina herrar, fö att få någon underrättelse. Jag visste att herrar