Göteborgsposten – 8 februari 1861, sida 1

före hos eder. I tjenen konungen tappert, det är sannt; j skolen en dag uppnå de högsta gra derna vid kongl. flottan, jag tror det; men j han för närvarande ingenting. Fria och alltifrån ce första ungdom i besittning af edra föräldrars efterlemnade egendomar han j lättsinnigt förstört detta arf. Ert förflutna lif, mina herrar, är ej utan fläck i detta afseende. — Om penningarne gått förlorade, ha wi dock vår heder obefläckad, sade vicomten, med djup rodnad. — J han båda stora skulder. — Hvilka vi skola betala, — tack vare konungen: vi ha löfte derom, svarade markisen. — Visst är emellertid, att eder förmögenhet är lika med noll, att j han skulder, att Blanche och Lonore ej ega någon hemgift. — Vi lyda endast kärleken och ej en fåfäng ärelystnad, afbröt de Renneville. — En sådan förening skulle ha varit en galenskap! fortfor rådsherren med fast stämma och jag skulle bestämdt vägrat mitt bifall, jag upprepar det. Hören nu den andra orsaken till detta af mig fattade beslut. Den sammanhänger, tyvärr, med de förfärliga händelser, j förut kännen. Om den hand, som förföljer min familj, fortfar utt tillfoga den ytterligare det ena slaget efter let andra, skola mina barn och barnbarn snart vara utplånade ur de lefvandes antal... Då