Göteborgsposten – 8 februari 1861, sida 1

— a enska folk som vi nu se uppträda, är icke detsamma som vi förut varit vana att före. ställa oss under detta namn. När detta in. träffar i ett diktadt skådespel stöta vi oss dervid samt tillskrifva författaren, såsom et fel, bristande historisk trohet. Detta går dock icke an då skådespelet försiggår i verkligheten, då aktörerna äro identiska med de personer de föreställa, samt sjelfva författa det stycke som uppföres; då kunna vi icke be. skylla författaren för brist på historisk trohet i sin uppfattning, då måste vi erkänna att den bristande troheten har legat i vår egen uppfatjning. Så måste det också vara i detta fall; vi hafva icke rätt känt italienarne. Detta folk, som man föreställt sig såsom oförmögot af sammanhållning, såsom allt för mycket splittradt af små intressen för att kunna vara enigt, såsom alltför okunnigt och vidskepligt för att vara fritt, såsom alltför oroligt för att kunua hållas i ordning annorlunda än genom militärisk despotism, såsom alltför lättjefullt för att vilja åtaga sig några förpligtelser, detta folk har på mindre än två år bildat ett enda och fritt Italien, har med ordning och sans genomfört alla politiska förändringar samt åtagit sig nya skatter och bördor för att uppehålla och betrygga hvad det utfört. Mången har också icke velat ordentligt tro derpå, utan har tillskrifvit det ögonblickets entusiasm och uppbrusning, samt alltefter som han önskat deras företag, framgång eller olycka, med bäfvan eller tillförsigt gått och väntat, att alla de fel man till. skrifvit den italienska karakteren skulle taga ut sin rätt och plötsligt förstöra det påbegynta arbetet. Alla tvifvel och farhågor : detta afseende måste dock ge vika för det nya prof, som det italienska folket i de nyss fullbordade valen gifvit på, att den nya sida som nu framträdt af dess karakter icke är en blott tillfällig, som är beroende af ögonblickets inflytande, utan att den verkligen är ett bestående och varaktigt drag i densamma. Och i sanning skulle detta icke vara fallet, så skulle Italien icke kunnat genomgå de många prof af alla slag, som det under de senaste två åren varit underkastadt, så som det gjort det. Ty sällan, säger Times, har ett folks politiska förmåga blifvit allvarligare pröfvad än italienarnes under denna tid. All slags revolutionär verksamhet, flyktingars och hemliga sällskapers bearbetningar, folkagitatorers intriger och berusningen af krigiska bragder och äfventyr, har haft öppet spel. Och härtill har kommit hvarje möjlig förveckling, som kunnat göra sjelfva framgången full af brydsamheter och nya svårigheter — en orolig och föga samvetsgrann bundsförvandt, en tronpretendent till konungariket i halföns sydliga del, köld och oenighet omellan de två stora kämparne för frihetens sak, nationel, municipal och äfven personlig afundsjuka samt fremmande makters hot. Tusende, ja flere tusende, gånger skulle Italien kunnat gå under och lida skeppsbrott, ifall den gamla åsigten om dess folks egenskaper