Göteborgsposten – 7 februari 1861, sida 1

Om grundläggningen för nya Packhuset. Från kapten Richert har red. mottagit följande genmäle: Då jag nu går att besvara hr lektor Blomstrands anförande af d. 2 d:s, börjar jag med att förklara, det jag hvarken varit eller är någon motståndare af grundläggningen med sand. Jag älskar mitt yrke för mycket, att icke med glädje omfatta hvarje förbättring och hvarje framsteg, som inom detsamma kan beredas. Jag har derföre med stort intresse följt de grundläggningsarbeten, som för läroverksbyggnaderna blifvit gjorda och med lika oskrymtadt intresse väntar jag och hoppas att desamma skola gifva ett gynnsamt resultat. Jag har aldrig, vare sig i tal eller skrift, yttrat några tvifvelsmål härutinnan, men anser mig å andra sidan ej heller berättigad att ännu hemta någon erfarenhet af dessa försök och tror, att man ej kan göra detta på åtminstone ännu några år: Hvad som för påldockans slag synes fullt fast, kommer möjligen att icke blifva så, då husets tyngd under en längre tid får verka. Ty säkert är, att tid och kraft stå i ett sådant förhållande till hvarandra, att, hvad som på kortare tid, uträttas af en större kraft, det uträttas, enligt regeln, med lika säkerhet med den mindre kraften, endast den fritt får verka tillräckligt länge. Vore ock resultaten fullt säkra påstår jag likväl, att metoden icke under alla förhållanden äro användbar och framför allt bestrider Jag dess lämplighet, i fråga om nya packhuset, hvilket jag längre fram skall söka bevisa. Annu några ord om boden och kajen! Hr lektorn säger, att jag, oaktadt noggrann efterforskning, icke kunnat upptäcka någon sättning vid boden. Sanvingsenligt kan jag försäkra, att jag i denna stund ej vet hvilken bod vid jernvågen, som är ifråga. Sedan jag skrifvit min förra uppsats, har jag frågat en person, med hvilken jag, f. a. efterforska något helt annat, sammanträffade vid jernvågen, om han hade sig något bekant, rörande förhållanderna vid den bod, der grundläggning med sand blifvit begagnad. Jag är öfvertygad att, om hr lektorn och jag