Göteborgsposten – 7 februari 1861, sida 1

Tunneln genom Mont Cenis. Sardinska regeringen är säkert den al alla Europas regeringar, som bäst visat sig förstå den svåra konsten att göra en liten och obetydlig stat stor och mäktig. Den har icke blott haft nog mod och djertihet att uppställa för sig decta stora mål, hvars slutsytte var Italiens enhet och frihet, utan den har äfven haft tillräcklig insigt för att välja de rätta medlen för dess uppnående. Med klart medvetande om, och öppet öga för att en stats makt och betydelse ligger endast uti den betydelse, dess folk kan erhålla för den allmänna menskliga civilisationens utveckling, har den arbetat på att höja folket sjeltt och föroka dess vigt för det ötriga Europa. For åstadkommandet af detta har den rastlöst begagnat sig af alla de utvägar som den moderna kulturen erbjuder. For detta har den genomdragit sitt land med jerrvägar, för detta har den infört frihandeln, för detta har den sökt att både i politiskt och kommersielt afseende sätta sig i beröring med verldens öfriga civiliserade länder. För detta är det också som den sätter i verket det stora företag vi nu skola omtala; och likasom den i sina politiska åtgärder med tillförsigt stödt sig på den moderna nationalekonomiens, läror så; tager den vid detta företag all den moderna mekanikens och naturvetenskapens hjelp i anspråk för uppnåendet af sitt mål. Det var förut endast sjövägen som den sardinska statens befolkning i kommersielt afseende egentligen kunde stå i förbindelse med hufvudsätena för den europeiska kulturen. Till lands bildade Alperna ett hinder för allt betydligare samqväm. Men den sardinska regerimgen beslöt att detta hinder icke skulle förblifva oöfvervinnerligt, och fattade den djerfva planen, att med en jernbana genomtränga den bergsmur som Alperna ställt emellan Italien och det öfriga Europa. Tvenne utvägar att utföra detta erbjödo sig. Den ena var att leda en jernväg genom S:t Gotthard eller Luckmanier till Schweiz hvarigenom Genua sknlle blitvit satt i förbindelse med detta land och den tyska Rhenfloden. Den andra var den, som sedan blet antagen, att leda en tunnel genom berget Mont Cenis emellan norra Italien och Savoyen, hvarigenom en kommunikation med Frankrike och England skulle öppnas. Då när den sardinska regeringen beslöt sig att föredraga denna senare linie framför den nyssnämnda till Schweiz och Tyskland, tillhörde Savoyen ännu den sardinska staten, och det är möjligt, att tanken på att åstadkomma en närmare förbindelse emellan Turin och denna provius