Göteborgsposten – 5 februari 1861, sida 1

hållet oberoende af Tyskland, så att danska och holsteinska kronorna komme att hafva intet annat gemensamt än det, att de sutte på samma hufvud; föreningen dem emellan skulle vara blott och bart en så kallad personal-union. Det är den lösning de förra eiderdanske år 1848 ville åstadkomma. Den andra lösningen är den, att Holstein jemte Slesvig separeras från Danmark, för att tillsammans förenas med tyska förbundet, så att endast Danmark intill Kongeaaen qvarstode såsom eget rike. Det var denna åsigt, som slesvig-holsteinarne år 1848 sökte genomföra. Den tredje är den, att Holstein bildar ett rike med Danmark, med gemensam statsförfattning, men på samma gång fortfar att äfven tillhöra tyska förbundet, med en eller annan slags distinktion af de angelägenheter, som skulle tillhöra danska staten från dem som skulle tillhöra tyska förbundet. Det var denna lösning, som hel statsmännerna, ledda eller kanske rättare förledda af de reaktionära stormakternas diplomati, läto locka sig att gå in på. Tvenne lösningar till, den att Holstein helt och hållet skulle skiljas från tyska förbundet, för att förenas med Danmark, samt att Danmark helt och hållet skulle införlifvas med Tyskland, vore visserligen noga taget tänkbara, men ligga alldeles utom den praktiska möjlighetens område, samt äro icke heller föreslagna af någon, och kunna derföre lemnas derhän. Att utreda hvilka personer och partier, som inom vare sig Tyskland eller Danmark äro för hvar vch en af de trenne olika lösningarne, är ingalunda någon lätt sak. Många som äro ifriga i denna sak, isynnerhet i Tyskland, hafva icke ens, efter allt utseende, gjort sig bestämd reda derför, och andra åter, som möjligen gjort det, vilja icke visa hvad de bära i skölden samt eftersträfva. Detta senare gäller isynnerhet om regeringarne. Dock torde det i hufvudsaken vara riktigt att säga, att inom Tyskland folket i allmänhet är merå böjdt för att önska en Slesvig-Holsteinsk lösning, under det regeringarne kanske icke vore obenägna för förnyandet af helstats-lösningen i en eller annan form. Ibland danskarne åter tyckas opinionerna i en hel mängd nyanseringar, som omärkligen gå öfver i hvarandra, skifta emellan den eiderdanska och helstatslösningen. Skälen och motskälen för dessa olika åsigter äro nästan alla hemtade från de Slesvigska förhållandena, dels ifrån de inre förhållanderna emellan de olika slagen af befolkning i denna landsdel, dels ifrån dess yttre förhållanden till Danmark och Holstein. Man har vexlat noter samt polemiserat och diskuterat om de förhållanden som på grund af förbindelser och traktater borde existerai afseende å Slesvig samt om huruvida de nuvarande öfverensstämma dermed eller icke, och samma pröfning har man underkastat dem i afseende å den rätt, man ansett nationalitetsoch språkförhållandena böra utöfva. På detta sätt har denna tvist förgrenat sig i en oändlig mängd detaljer, som gör den nästan