Göteborgsposten – 4 februari 1861, sida 1

ne. Detta i förening med lurendrägeriet, förorsakadt af de då gällande prohibitiva twlltortattningarne, demoraliserade och torslvade detta eljest så iriska och företagsamma tolk, så att dev ej skölle su liske, utan torde ett lättjefulit lit samt tornamligast uppehöll sig at tillfälliga tortjenster, såsom Skeppsbrutuas plundrande m. m. dylikt, hvartor sjviarauden annu il våra dagar hyser en viss fruktan for avt komma i beröring med kustbon. Salunda finna vi skärgårdsbefolkningen vid början at detta arbundrade uemoraliserad, utfattig samt till en del äritvande sJÖruivarens föraktliga yrke. Under sadana lorballanden var det naturligi, att allt förtroende man och man emelian skulle aldeles upphöra. De attärsmän, som under den mera gynsamma perioden harstades samlat iormögenhet, vtvergäivo inom kort staden, medivranue sina skatter, hviuka ej mera här kunde anvandas på ett för deras egare tillräckligt vinsigivande säte. Inu motsatt förhållande tyckes nu halva inträdt, Denna skärgårdsallmoge, förr så Gudlos, ar nu uykter och idog samt till storre delen valvergad, oaktadt den på ett mycket oförståndigt sätt bedritver sim modernaring, fisket. In revolution häri tyckes nu 10resta, tack vare det allmänna intresse hvarmed denna näringsgren på sednare aren blitvit owhuldad, i det genomgripande åtgärder blivit vidtagua tör inforande af en törständig uskberedning. Märkvärdigt är att uti en stad, belägen midt uti en tiskrik skargård, ej tinnes någon fiskhandlande, utan har den arme tiskaren, äuda tills Göteborgs Aktiebolag för Storsjöfiske här i närheten anlade evt salteri, varit nödsakad att sälja sin langst till de i skärgarden bosatte saiterudkare, at hvilka han i allmänbhet på ew oförsynt sätt bilivit prejad. Lika anmärkningsvardt är ai svaden med sin goda hamn och sitt törtraftliga läge ej eger mer än ett tartyg, då kringliggande fisklägen med vida mindre tvillgangar dritva en ganska betydlig skeppsiart på såväl insom utlandet. Detta allt visar huru ringa företagsamhetsandan ända hittills varit, samt huru obetyuigi Marstrand för närvarande är såsom handelsstaa betraktad. Sedan staden under året erhållit allmän nederlagsfrihet, och dess innevanare i allmänhet tyckas med mera ifver börja arbeta lör ställets upphjelpande, har man allt skäl att hoppas på en stigande rorelse. Redan är ett ganska rymligt, men ännu ej atsynadt nederlagsmagasin, hvilket dock ej kan anses annat än som provisoriskt, inredt och om så skulle erfordras är skäl att antaga det stadens borgerskap ej skall sky ytterligare uppoffringar för att ia den rörelse, som det förr haft, åtminstone till en del åter dragen hit. Vi skola sålunda inom få år finna Marstrand såsom medelpunkten för den, genom fiskeriernas upphjelpande, i skärgården ånyo uppblomstrande handel och rörelse. Afven för den stora verldshandeln borde Marstrand vara en vigtig plats. I anseende till sitt läge ytterst i skärgården med en rymlig, djup och sällan tillfrusen hamn borde denna stad vara mera besökt af sjöfarande än hvad den nu är. Men med kännedom om förhållanderna på platsen är ej underligt det sjöfarande ej gerna styra kosan hit. rör att här skall kunna blitva någon rörelse fordras, utom en tillräcklig och ändamålsenligt ordnad lotspersonal, att bogserångbåt anskaffas samt att det inrättades ett skeppsvart hvarvid lidna sjöskador kunna athjelpas. Nog skulle om vintern, då de testa Kattegats hamnar äro tillfrusne, den irån långvariga resor kommande seglaren föredraga att styra kosan på Marstrand, derest han med säkerhet kunde påräkna det bistånd hvaraf han är i behof, än att ligga långa tider och drifva i is eller söka sig in uti någon norsk hamn. Ej sällan ser man fartyg förande nödflagg segla utefter kusten utan att erhålla något bistånd. Det är i sanning hjertslitande att se desse arme sjöfarandes belägenhet utan att på något sätt kunna vara dem till hjelp. När jernvägen en gång blir fullbordad mellan Göteborg och Stockholm, men ej förr, är skäl antaga att den staden i Nåder förunnade allmänna nederlagsrätt blir begagnad. Hufvudstadens köpmän kunna då midt i vintern öfver Marstraud erhålla