Göteborgsposten – 4 februari 1861, sida 1

den lifligaste oro, hvad är det? Tala; skulle detta barn ännu lefva? — Vi tro det, svarade vicomten, — Bevis! — Vi ha tyvärr inga sådana. — Ah, då... — Men, tillade markisen lifligt, i brist på materiela bevis, ha vi de sannolikaste gissningar. — Huru? Tala, förklara er! — Har ni sedan er afresa från Brest, någonsin hört talas om ,, Madonnan ? frågade de Renneville. — Aldrig, svarade rådsherren. — Ni har icke underrättat er om henne? — Blotta tanken på henne har ingifvit mig fasa. — Ni vet således ingenting om henne? — Nej, ingenting. — Ni vet ej, att hon, efter några års lättsinnigt lif, i förtid plundrad på sin skönhets blommor och åldrande, beslöt att lemna Brest och äfven Frankrike? — Det var mig obekant, svarade de Niorres, Jag har lefvat tillbakadraget i skötet af min familj och har endast gått ut ur mitt hem, då mina tjensteåligganden tvingat mig, så att jag förblifvit alldeles främmande för hvad som tilldragit sig utom mitt hus och parlamentet. Satte Madonnan sin plan i verket?